jeandrea

När jag ser hör namnet Pete Doherty tänker jag på ett knarkande slusk som i sina trasiga kläder och skor vrålar ut ord som hela världen kallar Rock. Jag, precis som alla andra, har försökt att tycka om Babyshambles eller The Libertines, och trots att jag borster från Petes sorliga image, så går det inte. Varför jag nu kritiserar en s.k rockstjärnas utseende och leverne (vilket man inte borde göra eftersom musik inte handlar om utseende) beror på att alla små rocknrockwannabes försöker efterlikna Petes stil och sätt att leva och det betyder droger, skandaler och ett fruktansvärt ohygenisk samhälle.


Hultsfredsfestivalen 2006 betydde för många, och för mig, en oslagbar kombination av artister och musik av både känd och mindre känd typ när artister som kent, the strokes, bullet for my valentine, whitin tempation m.fl besökte sveriges bästa festival. Men för många betydde Hultsfred 2006 också Pete Doherty och Babyshambles. När halva festivalområdet var tomt satt jag i mitt tält och log åt att jag slapp se skandalPete och hans rentav urkassa band. Efteråt fick man höra att konserten var nära på att ställas in för att svenska polisen hade tagit fast den narkotikapåverkade Pete och att han, när han tillslut anlände på hawaiiscenen på hultsfred, hade vart så hög att han knappt kunde sjunga eller komma ihåg sina texter. När han på rangliga ben flera gånger nästan hade ramlat av scen och gjort ännu en skandal ihågkommen gick folk ändå omkring och sa att Babyshambleskonserten var SKITHÄFTIG!

Jag förstår inte det häftiga i ett vara knarkare och jag förstår inte det snygga i Pete Doherty, och sist men inte minst förstår jag inte hur man kan avguda en sådan fruktansvärd omusikalisk musik som får en att vilja skrika högt: Fuck (you) Forever Pete Doherty!