jeandrea

Idag ar det den sista dagen i osterrike, imorn aker vi hem och jag ska aka direkt till akuten for att besluta om tid for operation. Pa hotellet har jag fordrivit mina dagar i hotellets bar dar jag bestallt kaffe och fastnat i en spannande roman vid namn Den trettonde historien. Idag nar jag atervande tillbaka till hotellrummet fran doften av kaffe, ol och gamla mobler gick jag in pa datorn for att kolla min mail och upptackte att jag hade fatt ett valdigt roligt brev som inte kunde hindra mig fran att dra pa smilbanden:

Hej du!

Vi vill bara tipsa om vår webbplats www.svedimf.3w.se.
Vi är förbundet för den, som känner sig som en delfin i en människokropp.
Känner du någon som känner så, så meddela gärna att vi finns.
Ha det så bra!

Vänlig hälsning,

Svenska delfin-i-människokropp-förbundet
www.svedimf.3w.se
 

Jag vet inte riktigt om en delfin i en manniskokropp beskriver hur jag kanner mig just nu, jag kanner mig snarare som en instangd manniska i en skadad manniskokropp, langt ifran en delfins smidighet. Nu ska jag ata vindruvor och vanta pa att mamma och pappa kommer tillbaks fran backen med, forhoppningsvis, hela ben.

Sitter just nu pa hotellet i osterrike, utanfor skiner solen och den gnistrande snon i backarna bara vantar pa mig, men tyvarr blir det ingen mer skidakning for mig den har veckan, och formodligen inte pa ett langt tag heller. Redan forsta dagen i backen, igar, ramlade jag och gjorde mig sa illa i knat att jag fick aka ambulans till ett sjukus 2,5 mil harifran. Det visar sig att korsbandet i knat har gatt av helt och minisken har vridigt sig totalt vilket gor att operation kravs. Nu gar jag pa kryckor och har en mycket vacker skena pa benet som gor att jag ser valdigt overviktig ut och jag tvingas ga sahar tills vi aker hem till sverige dar jag ska opereras. Jag vet inte nar jag kommer kunna ga normalt igen men jag vet att jag kommer vara mycket tacksam da for just nu saknar jag mitt trasiga ben.