Framtiden är oviss
Idag jobbar jag sista dagen på min praktikplats. De har varit de tre, kanske mest, givande månaderna i mitt liv.
Jag kommer till och med sakna det bleka kaffet i automaten, den iskalla toaletten och ljudet av steg i trapphuset som snart dundrar in genom dörren och stör mig i mitt skrivande.
Men framförallt kommer jag sakna "chefen" som har varit behjälplig på alla sätt och vis.
Jag har utvecklats både i mitt arbete och som människa, och därför är det med vemod jag packar ihop datorn och lämnar mitt skrivbord idag.
Hejdå, och tack för den här tiden. Hoppas vi ses snart igen!
Jag kommer till och med sakna det bleka kaffet i automaten, den iskalla toaletten och ljudet av steg i trapphuset som snart dundrar in genom dörren och stör mig i mitt skrivande.
Men framförallt kommer jag sakna "chefen" som har varit behjälplig på alla sätt och vis.
Jag har utvecklats både i mitt arbete och som människa, och därför är det med vemod jag packar ihop datorn och lämnar mitt skrivbord idag.
Hejdå, och tack för den här tiden. Hoppas vi ses snart igen!
Två årstider
Vi mötte våren i Bad Gastein, eller egentligen kan man säga att vi mötte sommaren. Trädens blad var redan utslagna, solen sken och det fullstädigt grönskade. Och där kom vi påpälsade med thermobyxor, skidjacka, mössa, vantar och skidor slängda över axlarna. "Hur ska det här gå nu då?", tänkte vi. Men några tusen meter över havet var det vinter och fina backar, ett par timmar på morgonen var det till och med pudersnö. På eftermiddagen glassade det ihop sig och man lämnade backarna med solsveda och svett för att gå på en ofräsch afterski. När man hade blivit lagom förfriskad var det läge för dusch, fina kläder och 5-rättersmiddag. Det var en härlig kombo!
Så firade vi mamma med champagne och jordgubbar, Daniel lärde sig åka skidor, vi åt och drack och bara var. Det är underbart när det bara får vara så, i all sin enkelhet.
Så firade vi mamma med champagne och jordgubbar, Daniel lärde sig åka skidor, vi åt och drack och bara var. Det är underbart när det bara får vara så, i all sin enkelhet.
Österrike
Hej alperna och Österrike!
Nu blir det skidåkning, 50-årsfirande, en massa god mat, trevligt sällskap och förhoppningsvis lite sol på min bleka nuna.
Nu blir det skidåkning, 50-årsfirande, en massa god mat, trevligt sällskap och förhoppningsvis lite sol på min bleka nuna.
Tidiga vårtecken
Ekorren som stirrade rakt in i min kamera.
Fotona är ett par veckor gamla, tidiga vårtecken. 
När håret luktade sand
När man kom hem från dagis tog pappa alltid tag i oss och luktade oss i håret varvid han konstaterade "Ni luktar sand" och slängde oss i badkaret. Idag blåste det storm ute när jag tog en lunchpromenad och rätt som det var kom ett sandmoln rakt emot mig. Efter mycket rufsande och skakande sitter jag nu på jobbet med tovigt hår och konstaterar: "Jag luktar sand".
En typiskt bra dag
Det är en såndär bra dag idag när solen skiner, mar tar vårjackan och jobbet känns jättekul. Jag har nya byxor som inte klämmer åt vid midjan, jag är kär och har vårkänslor i kroppen. Så ska jag äta libanesiskt med Richard på lunchen.
Tvätttid har vi också, men vad gör det?
Danne bloggar igen!
Fortfarande på: http://blogg.palinka.se/