Cserepfalu

För drygt fyra år sedan var jag i Ungern på vindruvsskördning, det var helt fantastiskt. Imorn åker vi till Ungern igen, men inte för att plocka vindruvor, utan för att fira nyår. Daniel är lite rädd för för att byn ser ut som en typisk rumänsk by där alla åker åsna till jobbet och jag har sagt till honom att det faktiskt nästan ser ut så. Jag har berättat om den ungerska toaletten som fördelar bajs och kiss och som spolar dålig och jag har berättat om alla tanter som pussas på kinderna och om kyrkklockan som slår i 10 minuter varje morgon. Jag har också berättat om den fantastiska maten och det goda hemgjorda vinet och de trevliga människorna och det enkla levernet. Det kommer bli en jätterolig nyårsafton och resa.


Man blir som man umgås..

 


Julen är slut..

Fyra intensiva juldagar med julmat är över. Det är nu man verkligen kan sätta sig ned och reflektera över vad man egentligen har fått för något. I år var jag mycket nöjd med mina klappar. Jag har bl.a fått en ny mobiltelefon(mamma och pappa), en spikmatta(mormor och morfar), en spikkudde(Daniel), Alex Schulmans Skynda att älska(Brorsan), Monika Fagerholms Glitterscenen(Daniel), en resa till Stockholm med mamma och en hel del småsaker. Tack!


Julklappsinslagning!


Snölykta och snögubbe som jag byggde på julafton.
Man måste passa på när det är en vit jul.


Jultomten.


Daniel och pappa har det roligt i juletid.


Såhär snygga brallor får man låna av sin mamma när man glömmer 
att ta med sig kläder över jul.


Kängor

Julen stundar och jag ska strax ner på stan för att köpa lite julklappar som följs av ett step-pass. Senare iväll ska jag, Daniel och bror min åka pulka, finns det något mysigare att göra dagarna innan julafton?
 
För en gång skull har jag köpt ett par rejäla vinterskor som håller värmen:


Därför älskar jag julen

Julen är en högtid jag har älskat sedan jag föddes. Jag älskar mystiken och magiken, det magiska som man inte riktigt kan sätta fingret på vad det är. Varför känns December som en mystisk månad som bara existerar i tankarna? Det känns annorlunda och främmande när man dagen innan julafton slår in paket och känner doften av julskinka och knäck från köket, man vet liksom inte om man upplever det på riktigt eller om det bara är en dröm. Familjen samlas sent på kvällen och klär julgranen tillsammans till ljudet av dånande julmusik, julgransprydnaderna packas varsamt upp ur en ica-påse från 1991, mamma förösöker, utan resultat, få oss att gå med på att hänga upp smällkaramellerna vi gjorde på dagis, Richard slänger en kula i gorvet bara "för att det ska vara så" och pappa bråttas med julbelysningen som "någon" året innan har trasslat ihop. Det är ett fantastiskt kaos hemma som alltid måste vara där. Men när pappa sätter stjärnan på granen lägger sig lugnet som ett täcke över oss och granen ser sagolik ut. Så är det julaftonsmorgon och mamma kommer in och väcker mig och säger "God Jul" och man upptäcker att man för en gång skull inte alls när trött klockan 08.00 på morgonen. Man går ut i köket där det doftar gröt och hela familjen sitter samlad och ler, man ler givetvis tillbaka och hälsar resten av familjen God Jul. Efter frukosten hjälps alla åt att plocka undan och det är ingen som bråkar om vem som ska ställa in i diskmasiken. När vi vid lunchtid anländer till farmor eller mormor förvånas man över att det inte ser likadant ut hemma hos dem, jo, likadant ser det ut, men det är en helt annan känsla där, något magiskt. Efter 100 kg mat och ännu mer julklappar finns det ändå lite plats för en pralin ur alladin-asken. Så åker man hem och går och lägger sig men en klump i magen över att man snart vaknar upp igen..



Årets julkort(Några är Daniels)


"Det är så skönt o ligga o slappa på köksmattan"

En vanlig syn när man kommer hem från skolan:


Godmorgon

Alldeles straxt ska jag iväg och börja filma på riktigt tillsammans med mina fyra andra gruppmedlemmar. Vi ska klättra upp i ett kyrktorn för att kunna filma från fågelperspektiv, det kommer bli snyggt tror jag.

Igår var jag och Daniel på Lars Winnerbäck och det var en alldeles underbar konsert, framförallt mot slutet. Vi fick möta en personlig Lars som med en berörande tal berättade om hur han aldrig passade in. Publiken var helt tagen. Konserten slutade med att vi gick möta Söndermarkens riktiga ansikte, dvs bilder från Linköping. Jättefint.

Nu väntar en tuff helg framför mig. Idag och imorgon filmar vi hela dagen och på söndag jobbar jag åtta härliga timmar, och så är det tidigt uppgång på måndag givetvis, lite redigering väntar.


Reflektera mera!

Jag anser att politik i många avseenden handlar om att följa strömmen. Och då menar jag kanske inte bara att följa stömmen vad gäller vad majoriteten i landet tycker, utan vad majoriteten i den grupp och krets man umgås i tycker. Man vill tillhöra en viss grupp, anamma ett visst sätt att leva. Har man en viss politisk ståndpunkt lyssnar man automatiskt på samma musik, ser samma filmer och har samma kläder. Kan inte alla människor ta ett steg tillbaka och använda sitt sunda förnuft? Det finns många konflikter inom politiken som skulle kunna lösas enbart genom att använda sunt förnuft. Politiska debatter idag handlar om att vara trotsig och envis, och gång på gång nyttja personangrepp. Vad är detta för nivå? Är det dessa politiker som beslutar om viktiga saker i vårt land? Sandlådenivån existerar också människor emellan när "den vanliga människan" diskuterar politik. Man är otrevlig och vägrar se möjligheterna med en diskussion, vill visa att man har rätt och är smartast. Jag är inte heller felfri vad gäller denna punkt för inom mig slits jag hela tiden mellan olika politiska ståndpunkter. När jag är med människor som sympatiserar med högern måste jag debattera och stå till svars för varför människor har lika värde, när jag är med människor som sympatiserar med vänstern måste jag få dem att inse att förmögenhet kan vara ett resultat av många års hårt slitande. Men när jag sitter för mig själv och reflekterar över var jag står politiskt hamnar jag alltid på den platsen att jag inte vet. Det finns inget parti jag sympatiserar med fullständigt, det finns ingen "sida" jag anser mig tillhöra och jag tror att detta handlar om att jag använder mitt sunda förnuft, reflekterar över vad som är rätt och fel. Världen är inte svart-på-vitt, inte ens i politiken. Människor och politiker måste lära sig att ta lärdom från varandra, se möjligheter med att tycka olika. Reflektera över varför man röstar på socialdemokraterna, inte göra det av ren vana. Ta ett steg tillbaka och fundera, vad tycker du? Inte vad du borde tycka, annars blir du utskrattat av dina vänner eller kollegor. Det finns ingenting som stör mig mer än människor med en stark politisk åsikt som inte lever efter vad dem lär. Ett exempel är debatten kring slöjan, huruvida sen ska/inte ska användas i svergie. Vänstern förespråkar jämlikhet samtidigt som de anser att slöjan ska vara en rättighet, en rättighet för kvinnan att kunna välja om hon ska/inte ska använda den. Samtidigt vill vänstern införa lagstadgning på pappaledighet, dvs. sätta en stämpel på att den stackars kvinnan inte kan stå tills svars för sin man. Var finns kvinnans rättighet här?
Husomhelst, tänk efter folk! Världen är inte, och kommer aldrig bli rättvis, men inom oss alla finns väl någon slags föreställning om vad som är rätt och fel? Använd den.

ps. synd bara att många föreställningar om rätt/fel går hand i hand med religiösa värderingar som ligger långt ifrån det sunda förnuftet. ds.


Juligt Fönster!


Ett litet stick i armen..

Idag vaccinerade jag mig. Jag tvingades dit av mina föräldrar som ansåg att det var "ett måste". Egentligen hade jag ingen lust att vaccinera mig för jag tror att kroppen behöver utsättas för lite sjukdomar för att bli stark. Dessutom hatar jag sprutor, är det någonting jag är rädd för så är det just sprutor. I vaccinationskön sa min bror till mig: "Det här är första gången jag ser dig rädd". Trots att jag har varit med om det mesta vad gäller sjukdomar och operationer så klarar jag fortfarande inte sprutor. "Ta ett djupt andetag", säger sjuksystern som sitter i stolen med sprutan i högsta hugg. Hon suktar efter min nakna arm. Hon längtar efter att få hugga mig så att blodet sprutar. Några djupa andetag blev det inte här inte..

Men som vanligt kändes det knappt, ett litet stick så var det över. Fasen att dom jäklarna alltid ska ha rätt.