jeandrea

Jag känner att jag måste kommentera Michael Jacksons död idag, döden av The King of Pop. När jag idag cyklade förbi en rutten tobaksaffär och läste löpsedlarna trodde jag först att jag hade sett fel men insåg snabbt att jag länge anat att det snart var dags för honom. Nu på slutet har han spårat ur totalt och vi alla har ställt oss frågan: Hur mår karln? Men så påminns man ständigt av låtarna som gjorde att man omöjligt kunde stå still. Jag kommer så väl ihåg min första kärlek för det var Michael, jag avgudade hans moves, hans sätt att hålla på bältet(?) och hans lustiga utseende. Jag var 6 år gammal och var kär för första gången i mitt liv. Men så krossades drömmarna av en faster som sa att han förgrep sig på barn och var äcklig. Så glömde jag bort min idol för ett tag och kollade i hemlighet på thriller-vhs:en med dålig kvalitet som pappa spelat in. Michael Jackson är så mycket 90-tal för mig, 90-talet när man växte upp och fortfarande inte riktigt var medveten om sin existens och världen utanför, tiden då karaeokemaskinen gick på högvarv och det skrånade i väggarna från förfriskade föräldrar, och tiden då man insåg att Billie Jean var ett fucking mästerverk. Så nu när han har dött så blir man påminnen om att en era har tagit slut, att minnena är det enda man har kvar från en svunnnen, underbar tid.

Tack för en rolig helg Sanna!

 

Varför ska b-kändisar alltid skriva en bok när de insett att karriären börjar gå mot sitt slut? Som att det vore en helt fantastisk idé: Kolla, jag har känslor! Kolla, jag är seriös! Kolla, jag kan! Problemet är dock att de inte kan. Det är så dåligt och pinsamt och frustrerande att se dessa böcker i hyllorna på bokhandeln. Det är däremot en helt annan sak om du vet att du kan skriva(Alex Schulman).

och det leder mig direkt in på en konversation jag och min pappa hade häromveckan:

Jag hade precis läst upp min vg-uppgift för honom när han utbrister:
Fantastiskt!
Jag: Tack
Pappa: Var får du alla ord ifrån?
Jag: Vet inte
Pappa: Du är så begåvad. Du skulle ha blivit läkare..

WHAT?! Ser han inte att det är det här jag kan? Att det är det jag ska hålla på med?
Varfan kommer sprutorna och skalpellerna in?

Vi hade en galen kväll i torsdags jag och Isabel. Jag hade trott att jag skulle vara en svans efter henne och hennes klasskompisar hela kvällen men det blev bara jag och Isabel, vi träffade på lite folk här och där, som det brukar vara, men annars dansade vi hela natten lång för oss själva.

Vi satt vid stömmen och drack Isabels medtagna garderobs-alkohol när vi träffar på två killar, varav den ena jag gått i samma lågstadieskola som.
Jag: Hälsa din syrra att vi gick i samma klass, Andrea heter jag.
Han: Känner inte igen dig.
Jag: Hälsa att jag var tjock och hade glasögon på den tiden.
Han: Jaha, du!

Den andra killen vänder sig till Isabel:
Han: Vad dricker du?
Isabel: Rödvin
Han: Ser inte ut som det.
Isabel: Det har jäst.

Senare påväg till otten..
Jag: Isabel, varför blir det alltid roligare när man festar utomlands?
Isabel: Tror det beror på att man känner massa folk här så man inte vågar släppa loss.
Jag: Jo, så är det nog.
Isabel: Men ikväll är det bara du och jag och vi känner ingen här, eller hur?

Vi hade det jättekul sen.

Utanför skriker studenterna om friheten och jag kan ju inte låta bli att minnas min egen student en dag som den här när kusin Isabel springer ut.
Det var allt annat än en tråkig tid.


(Vem är snyggingen som pussar mig?)

Så är jag hemma igen efter en härlig solsemester på Gran Canaria tillsammans med mina föräldrar. Den innehöll väl allt om en solsemester ska innehålla: sol, bad, glass, fet mat, röda axlar och en & annan sangria. När jag vad liten och var utomlands fick jag och Richard alltid välja vilken glass vi ville utan något "den får inte kosta mer än 10 kronor". Richard valde den fetaste glassen med choklad både utanpå och innuti och jag valde, alltid, en liten fotglass med jordgubbssmak som inte fanns i sverige. Jag brukar därför ha som vana att fortfarande äta den glassen när jag är utomlands men den här gången fanns den inte. Vi sprang runt och letade i ett helt köpcenrum efter den men trots att den altid fanns med på skylten, var det tomt i facket i glassboxen. Jag vet inte vad det är med barn nuförtiden, men en fotglass är väl inte så exotisk längre.