jeandrea

Midsommarafton var sådär bra som man alltid önskar att den ska vara. Det var skärgård och femkamp, grova snapsvisor och slag i bordet, sill och potäter, grillat och jordgubbar, Hallans Fläder och Bäska Droppar, sång och dans och gitarrspel som slutade med att mina fingrar blödde. Det var nog en av mina bättre midsommaraftonar på länge, stämningen var på topp från morgon till sen kväll och ingenting blev sämre av att vi tjejer tog hem femkampen och skålade i jordgubbschampagne som färgade våra sommarklänningar röda.

Man kan nästa säga att vi hade så pass kul att kameran knappt togs upp ur väskan under kvällen. Men några bilder blev det allt:

I slutet av terminen skulle vi skriva en essä som sammanfattade våra år på KSM, praktiken och den framtid som ligger och väntar framför oss. Jag skrev en essä om hur man formas som människa genom de små och stora saker man stöter på i livet. Och under tiden jag skrev så upptäckte jag att det som faktiskt har format mig allra mest är mina år på KSM. Jag har velat och varit osäker, hoppat av och hoppat på igen och slutligen avslutat en utbildning som har gett mig klarhet inför vad jag vill göra med mitt liv. För det är jag evigt tacksam.

I fredags firade jag min examen i goda vänners, och familjs sällskap. Det blev en fantastisk kväll. Vi grillade, pratade, skrattade och hade det helt fantastiskt. Jag vill tacka alla som sa så fina saker till mig, var ärliga och raka så som riktiga vänner ska vara. Tack, tack och åter tack!

Så jag vill avsluta det här inlägget med ett citat från min essä som jag tror många av er kan ta del av i framtiden. För glöm inte bort att allt som händer i ditt liv har betydelse.

"Att formas handlar därför om att låta händelser runtom oss ske. För det är de små och stora sakerna i livet som påverkar, ger avtryck, förändrar och formar våra identiteter. Såsom en utbildning, en tre månaders praktik, valet att hoppa av eller inte, att byta jobb, att bryta upp med en vän eller att välja en röd istället för en grön tröja.

Likt leksaksfiguren i mjöl som jag hade som barn har jag formats till någon jag inte var för tre år sedan. Det betyder inte att min personlighet aldrig mer kommer knådas om under mina år framöver. Jag kommer att förändras, rensa ut, fylla på och tvätta bort. Men jag vet att utbildningen, praktiken och alla de andra små och stora sakerna i livet har satt sina spår, och det, mina vänner, är i alla fall ränder som aldrig går ur."










(Fotograf Helena M.)