Markus Krunegård
I fredags var jag och Isabel på Markus Krunegård, läs min recension här: www.linopressen.se
BLÄ.....
........FÖR SKOLA JUST NU!!
Nästa vecka är jag ledig!
Röd
Jag måste erkänna någonting som känns ganska tungt och jobbigt och nästan lite pinsamt. När Kent släppte sitt nya album "Röd" för någon månad sedan brydde jag mig inte om att lyssna på den överhuvudtaget. Jag har alltid varit den som har fått stå till svars för varför jag tycker om Kent, "depp-kent", och nu stod jag där själv och ifrågasatte min egen smak. "Orkar inte med dyster musik", tänkte jag. Inom mig kände jag att någonting inte riktigt stod rätt till, att jag hade blivit galen, men jag försökte intala mig själv att jag hade vuxit upp och slutat lyssnat på "emo-musik"(citat från bror). Men fy fan vad bra den nya plattan är! Hur kunde jag ens tänka dessa tankar? Hur kunde jag tvivla på vad jag stått för under hela min ungdom? Kent lyckas gång på gång, jag fullkomligt älskar deras musik. Kent är inte deppigt, jag blir åtminstone inte deppig av musiken, snarare tvärtom. Jag blir lycklig över att någon lyckas göra en sådan unik, tänkvärd och fantastiskt musik.
Kent har vuxit upp, det är bara jag som har genomgått en identitetskris.
Dagens musiktips
Markus Krunegård - Ingenting är vettigt 03.30
Det räcker med att lyssna på texten för att förstå allt..
aa, allt.
Ingenting är vettigt 03:30,
det har du rätt i men det struntar jag i.
Jag svär jag såg den,
den där glimten bakom hårt sminkade ögonen.
Dom sa någonting som jag alltid velat höra.
Jag tror det knappt själv med, men sen i lördags.
vet jag nåt som jag alltid velat veta jag vet
vad den sista jag älskar kommer heta.
Du är trött på musiker o jag är trött på utsikten
från bussen ska vi göra nåt åt det?
Kom igen, kom igen jag vill vara din vän kom igen,
med dig vill ja se framtiden.
Dom enda som jag träffar oftare än en gång är personalen
på Babylon, det är därför jag blev kär i henne bakom disken
när hon går av skiften är jag full o hon är nykter.
Ingenting är vettigt 03:30 det har du rätt i,
men det struntar jag i.
Jag svär jag såg den,
den där glimten bakom hårt sminkade ögonen.
Dom sa någonting som jag alltid velat höra.
Jag tror det knappt själv men sen i lördags
vet jag nåt som jag alltid velat veta jag vet
vad den sista jag älskar kommer heta.
Kärlek börjar alltid med hat
Man kanske kan tycka att jag är lite efter men jag tror att det är precis uppe på toppen av hatet som det plötsligt slår om och blir till en ljuv förälskelse som leder till en djupt rotad kärleksrelation. För det är väl precis vad kärlek handlar om? "Det börjar men bråk och slutar med barnvagn". Alla snackar om kärlek vid första ögonkastet men när det gäller musik krävs det lite svartsjuka, bråk och en hel del hat för att kärleken verkligen ska blomma ut och hålla. För det finns väl inget bättre än musik som bara växer och växer för varje gång man hör den utan att man någonsin tröttnar på den. Det är äkta kärlek det.
Those Dancing Days
Jag kan inte sluta lyssna på den här låten, det är så grymt bra bara och så är videon väldigt rolig också:
http://www.youtube.com/watch?v=3AgTAS-MJJQ
En fantastisk konsert med ett tråkigt slut.
Nu är vi nyligen hemkomna från Stockholm och en fantastisk Coldplay-konsert. I den fullsatta Globen var stämningen på topp och publiken samt bandet var extremt laddade. De spelade många låtar från nya albumet men också en hel del gamla godingar bla Fix You, som fick mina hårstån att resa sig, för att nämna en. Jag och Daniel hade sittplatser på parkett ganska långt bak men helt plötsligt springer hela bandet upp på läktaren och ställer sig två rader över oss och spelar The Scientist så att jag varken tror mina ögon eller öron av glädje. Coldplay är förtjusande, man märker att de älskar sin musik och Chris Martin är så fullproppad av musikalitet att han måste hoppa runt på scenen som en energisk gummiman. Men publiken blir tagen av deras konsert, framförallt jag, de är så mycket känsla från den första tonen till den sista och man sitter bara och önskar att de aldrig må ta slut. När bandet lämnar scenen är publiken så tända att hela globen stampar i golven så att ett muller donar över stadion, coldplay vill ju inte göra sin fans besvikna så de återvänder till scenen och spelar Yellow med kraft och kärlek och ALLA sjunger med..
Men av av lycka kommer sorg.
Igår natt drömde jag att min hamster dog och när vi kom hem igår kväll rörde han sig inte i sin lilla bur. Vi fick åka ut till jursla och begrava honom och när vi gick och lade oss igår fanns där inget ljud från ett roterande hjul som brukade störa en sådär mysigt om nätterna. Min lilla Ansgar.
Coldplay
Och lite shopping hinner man nog också med.
Way Out West
Way Out West satte punkten för denna sommar för nu bara regnar det och är kallt och nästa måndag börjar jag skolan...
Eurovision "song" contest
Nostalgitripp..
The Strokes är förövrigt grymma och jag SKA se dem live någon mer gång i mitt liv..
Kent och Stockholmsresan
Höstpromenad tillbaka till samtiden.
I lördags tog jag och Daniel en lång höstpromenad runt strömmen. Vi matade änder, träffade en konstig tant och annars bara njöt av höstmyset. När vi sedan anlände till stan upptäckte vi till vår förvåning att åhlens hade fått tillåtelse att sälja kents nya album Tillbaka till Samtiden i förväg och Daniel köpte den självklart direkt. Efter många timmars nötande och pressande av vad man skulle kunna kalla ett moderniserat kent, börjar jag verkligen gilla skivan. 11 spår fyllda av sorliga texter, blickar och längtan tillbaka till samtiden och ungdomsåren som präglades av sprit och droger på Stockholms gator. För er som har missat låten Columbus måste jag nästan tvinga er att ladda ner den för den är makalöst egen och faschinerande uppfinningsrik: Det känns som när vi kom hit till möjlighetens land, du kan följa mina spår hem Columbus var mitt namn.
Det är lika förvånade att kent varje gång lyckas få mig nykär i deras musik efter varje albumsläpp, få mig att damma av Kent, Verkligen, B-sidor, Isola, Hagnesta Hill, Vapen & Ammunition och Du & Jag Döden och på nytt inse att dem är världens bästa band. Nu längtar jag verkligen till konserten 19:e November.
Vid din sida är jag säkerheten själv.
/Onni
Hur kan det va så svårt att få tag i en kentbiljett?
Överlycklig blev jag i måndags när jag upptäckte att kent skulle släppa extrabiljetter till ytterligare 3 konsterter nu idag kl 09.00. För att denna gången verkligen få tag i en biljett gick jag in på ticnets hemsida redan 08.45 för att vara på den säkra sidan, men då visar det sig att det är kö för att komma in på bokningssidan och när jag väl kommer in efter ca 30 minuter var alla biljetter, även denna gång, slutsålda. Idag tog det endast 12 minuter!
Nu är jag ledsen och irriterad för att inte ens världens största kent-nörd som jag, kan få tag i en endaste liten biljett som hade betytt så mycket för mig jämfört med vad det betyder för alla små emo-fjortisar med kent-tröjor som verkligen inte förstår sig på deras musik överhuvudtaget.
Det sägs dock att kent kommer att ha turnè i vår i lite mindre städer, så då får jag hoppas på att jag och Daniel kan få tag på två biljetter. Då ska jag njuta om nått, ty kent seglar snart ut ur deras sista glansdagar som sveriges bästa rockband..
"Jag hatar Pete Doherty"
När jag ser hör namnet Pete Doherty tänker jag på ett knarkande slusk som i sina trasiga kläder och skor vrålar ut ord som hela världen kallar Rock. Jag, precis som alla andra, har försökt att tycka om Babyshambles eller The Libertines, och trots att jag borster från Petes sorliga image, så går det inte. Varför jag nu kritiserar en s.k rockstjärnas utseende och leverne (vilket man inte borde göra eftersom musik inte handlar om utseende) beror på att alla små rocknrockwannabes försöker efterlikna Petes stil och sätt att leva och det betyder droger, skandaler och ett fruktansvärt ohygenisk samhälle.
Hultsfredsfestivalen 2006 betydde för många, och för mig, en oslagbar kombination av artister och musik av både känd och mindre känd typ när artister som kent, the strokes, bullet for my valentine, whitin tempation m.fl besökte sveriges bästa festival. Men för många betydde Hultsfred 2006 också Pete Doherty och Babyshambles. När halva festivalområdet var tomt satt jag i mitt tält och log åt att jag slapp se skandalPete och hans rentav urkassa band. Efteråt fick man höra att konserten var nära på att ställas in för att svenska polisen hade tagit fast den narkotikapåverkade Pete och att han, när han tillslut anlände på hawaiiscenen på hultsfred, hade vart så hög att han knappt kunde sjunga eller komma ihåg sina texter. När han på rangliga ben flera gånger nästan hade ramlat av scen och gjort ännu en skandal ihågkommen gick folk ändå omkring och sa att Babyshambleskonserten var SKITHÄFTIG!
Jag förstår inte det häftiga i ett vara knarkare och jag förstår inte det snygga i Pete Doherty, och sist men inte minst förstår jag inte hur man kan avguda en sådan fruktansvärd omusikalisk musik som får en att vilja skrika högt: Fuck (you) Forever Pete Doherty!
Det blir (trotsallt) en festivalsommar ändå.
På tal om festival vill jag också nämna den goda nyheten att jag och Danne, tillsammans med Jonathan och Meds, ska åka till Emmabodafestivalen i slutet av juli, vilken lycka! Banden är väl inte någon höjdare, men det är ju känslan man vill åt, och den ska vi väl hitta på en mindre festival som emmaboda också!
Jag vill aldrig glömma Hultsfred 2006
Men jag vill alltid minnas de ljumma sommarkvällarna, musiken, folket, vännerna, solnedgång över sjön, nattbad, vildsvinskebab, galna tältgrannar och mycket mer, som en av de bästa dagarna i mitt liv. Nu är det bara och börja räkna ner dagarna för Hultsfred 2008. Det gör så ont att jag inte kommer förlåta mig själv över detta när jag hör the strokes eviga ord i mitt huvud: "You only live once"..
Min gitarr och jag..
..vi hade en av våra bästa dagar tillsammans idag.
Det finns inget underbarare än att bara sitta och drömma sig bort med gitarren och plocka harmoniskt på strängarna.
Idag bestämde jag mig även för vilken utbilning jag vill läsa efter gymnasiet, det bara kom som en uppenbarelse för mig. Men först blir ett års ledighet då jag ska hinna göra med allting jag vet att jag förmodligen inte kommer hinna med senare i livet.
just nu älskar vi...
The Knife - Heartbeats
The Strokes - Between love & hate
Bloc Party - She´s hearting voices
Coldplay - Yellow
The Killers - When you were young
The Magic Numbers - Wheels on fire
The Sounds - Painted by numbers
Mycket angenäma att ladda ner!
ps. jag vet att somliga låtar är lite gamla, men ni vet, äkta kärlek rostar aldrig!