jeandrea

Nu är vi nyligen hemkomna från Stockholm och en fantastisk Coldplay-konsert. I den fullsatta Globen var stämningen på topp och publiken samt bandet var extremt laddade. De spelade många låtar från nya albumet men också en hel del gamla godingar bla Fix You, som fick mina hårstån att resa sig, för att nämna en. Jag och Daniel hade sittplatser på parkett ganska långt bak men helt plötsligt springer hela bandet upp på läktaren och ställer sig två rader över oss och spelar The Scientist så att jag varken tror mina ögon eller öron av glädje. Coldplay är förtjusande, man märker att de älskar sin musik och Chris Martin är så fullproppad av musikalitet att han måste hoppa runt på scenen som en energisk gummiman. Men publiken blir tagen av deras konsert, framförallt jag, de är så mycket känsla från den första tonen till den sista och man sitter bara och önskar att de aldrig må ta slut. När bandet lämnar scenen är publiken så tända att hela globen stampar i golven så att ett muller donar över stadion, coldplay vill ju inte göra sin fans besvikna så de återvänder till scenen och spelar Yellow med kraft och kärlek och ALLA sjunger med..


Men av av lycka kommer sorg.
Igår natt drömde jag att min hamster dog och när vi kom hem igår kväll rörde han sig inte i sin lilla bur. Vi fick åka ut till jursla och begrava honom och när vi gick och lade oss igår fanns där inget ljud från ett roterande hjul som brukade störa en sådär mysigt om nätterna. Min lilla Ansgar.