jeandrea

Ännu en jul börjar lida mot sitt slut. Trots mina låga förväntningar i och med klimatet, så blev det en väldigt fin jul som innehöll allt som en jul ska innehålla. Jag har fått en massa fina presenter och ätit mycket god mat. Men nu efter tre dagars julmat så blir det till att ligga i hårdträning ända fram till nyårsafton då jag ska ner till Sanna i Gbg och säkert äta ännu mer mat..

Vi får väl alla hålla med om att denna jul är lite speciell, inga minusgrader och ingen snö. Jag skulle inte klaga om det ändå var minusgrader(Snö på julafton är ju en lyxgrej) , bara så mkt att det blidades iskristaller på vägarna, men inga minusgrader alls! När jag och pappa var iväg för att köpa gran idag funderade jag på om det var nödväningt att verkligen ta den där supervarma vinterjackan som jag har skaffat, eller bara ta vårjackan? Jag bestämnde mig för att ja ville göra revolution mot värmen och satte därför på mig vinterjackan.

Nu när julskinkan är klar och knäcken och när vi har klätt granen som blev som en saga(bild kommer upp) så börjar känslan av att julen faktist är här snart, trots allt komma. Det känns alldeles för underbart att hänga upp dessa julprydnader i granen år efter år och påminnas om hur många gånger jag har hållt precis samma sak med mina barnhänder just de åren då julen var årets höjdpunkt nr. 1. Känslan av jul när man var liten går inte beskriva, för ni vet ju alla hur det en gång var. Nu när man snart är vuxen och stressar sig igenom hela december tycks julkänslan inte komma, förrän man står där vid granen dagen innan julafton och klär den så ömt, och i smyg känner, klämmer och lyfter på paketen när mamma och pappa inte ser...


Trots att det bara är 23:e December och julafton med paketännu inte är här, så har jag ändå korat året julklapp. Det är nämligen en egengjord film av Helena till mig personligen om all vår tid tillsammans. Underbart rörande, jag finner inga ord!

Jag vill också passa på att önska alla en riktigt god jul nu innan jag avslutar detta inlägg. Ta väl hand om er och era nära, och ät mkt julmat!
God Jul!

---

Det ringer i min mobil en sådär 20.30 idag, fredag, och det är Amanda som har problem angående Helena. Samtalet lyder:
-Hej Andrea. Nu är det såhär att Helena skulle ju komma hit o förfesta ikväll runt 20.00 och har inte dykt upp ännu. Jag och Angelica har ringt hennes mamma och det visar sig att hon sover. Nu känns det lite pinsamt o ringa hennes mamma igen så Angelica tänkte att du skulle göra det.. är det ok?
-Njae, varför skulle jag ringa, jag ska inte ens ut ikväll?
-Nej, men vi bara tänkte..
-Ok. För du kan ju hälsa Angelica att jag och Helena är två olika individer, som inte vet vad den andra gör jämt och alltid. Hade vi vart samma individ hade jag ju förmodligen kunnat läsa hennes tankar och frågat varför hon sover just nu.
(I bakrunden hör man hur Amanda säger till Angelica:
"Ska hälsa dig att de är två olika individer"
"Vilka då? Andrea och Andrea?")

Okej, vi är väl lika till utseendet, men vi har två olika personligheter och vi är två olika individer. Jag har haft turen att ha henne som vän, den underbara Helena, men jag vill inte bli förväxlad med henne för det..

Situationen som beskrivs ovan har hänt många flera gånger, exempelvis när Helena hade taco-kväll och någon var lite sur för att hon inte hade blivit bjuden och sa till mig "jaha, varför blev itne jag bjuden till Helena då?"..
Jaadu, hade jag vetat det så hade jag svarat på det, men än en gång, vi är INTE samma person!
Lär er av detta inlägg nu för det börjar bli ganska så irriterande...

Det diskuteras ständigt om hur man skall göra för att få en så bra framtid som möjligt, i skolan, i skvallerpressen, på tv. Vi lever i Framtidens år där framtiden står i centrum för människans välbefinnande. Livet handlar om att handla så rätt som möjligt, ta de rätta besluten och få den framtid man drömmer om . Och jag lovar att jag inte är bättre själv för det är alltid framtiden som snurrar i mina tankar hela tiden. Framtiden kan vara imorgon, nästa vecka, nästa år eller om 10 år, framtiden är allt som inte är exakt nu och som inte redan varit. Vad ska jag ha på mig imorn? Vad ska jag köpa för julklapp till mamma? Vad ska jag göra efter studenten? Just nu funderar jag på hur jag ska lägga upp mitt biologiarbete som jag ska börja med direkt efter detta inlägg, alltså i framtiden.
Men så finns det också människor som förepråkar om att leva i nuet. Men vart är nuet? Det finns ingenting som kretsar kring just det ögonbicket då jag avslutar detta ord. Hela tiden när jag skriver tänker jag på vilket nästa ord skall vara osv. Det finns inget NU, det är något som bara glöms bort och som tas fram om några år då det istället kallas "historia". Jag känner mig totalt splittrad när jag ständigt fokuserar på framtiden fast jag egentligen vill leva i nuet. Jag vill att min histora ska vara intressant och jag vill känna att jag tog mig tid att njuta av de intressanta stundera av mitt liv. Men just nu fungerar det inte för mig, Biologiarbetet är det som står i fokus för framtiden just nu, ja, framtiden jagar mig fast framtiden ännu inte har inträffat.
Jag önskar att alla klockor bara kunde stanna för några minuter så jag kunde sitta och njuta av lukten från pepparkakorna som vi just bakat utan att veta att doften snart skulle försvinna, utan att veta att framtiden snart var här, utan att veta att nuet i verklgiheten inte existerar.

En kväll över alla mina förväntningar som startade med en Taco-kväll hos Helena och som fortsatte till Club Mogwai för att se Timo Räisänen. Jag måste säga att det var kärlek på scen, en riktigt bra konsert som bjöd på allt, t.om en avklädd Timo. Stämmningen fortsatte efter spelningen och dj:n spelade riktigt bra muisk, bl.a kent, the Strokes och The Sounds. Jag dansade i mina nya röda skor, som var alldeles för ovana för mig och det resulterade i sår på hela fötterna och svårigheter att gå idag. Men det var det värt, mkt värt!

Nu ska jag försöka fixa upp i köket och och koka lite kaffe för att komma i fas efter gårdagen.

Tack Timo, The devil didn't ruin it all!

The Knife - Pass this on
The Knife - Heartbeats
The Strokes - Between love & hate
Bloc Party - She´s hearting voices
Coldplay - Yellow
The Killers - When you were young
The Magic Numbers - Wheels on fire
The Sounds - Painted by numbers

Mycket angenäma att ladda ner!


ps. jag vet att somliga låtar är lite gamla, men ni vet, äkta kärlek rostar aldrig!

När jag var liten brukade jag alltid fråga mamma sådana där frågor som aldrig gick att besvara, exempelvis:
"Mamma, hur stor är rymden?"
"Ja, lilla gumman, rymden är hur stor som helst, den tar aldrig slut"

och där började min rädsla för det oändliga, det som är så enormt stort att vi människor inte är utrustade med sådan hjärnkapacitet att förstå att det finns någonting som aldrig tar slut. Vi är så vana vid att allt någongång tar slut, den superdeppiga dagen, favoritprogramet på tv, godisskålen på fredagskvällarna och våra liv, de tar ju sorligt nog också slut. Ja, allting tar ju slut, och det var så jag resonerade när mamma sa att rymden är onändlig.
"Men mamma, efter miljontals, miljontals mil, då tar den väl slut iallafall?"
"Nae, det gör det faktist inte"
"Men efter miljontals, miljontals, miljontals mil då?"
Nu började hon inse att detta samtal skulle kunna hålla på hur länge som helst, så hon var lite snäll mot både mig och sig själv och sa:
"Ja, okej, då kanske den tar slut"
Och tänkade ,som jag alltid har vart, började jag fundera på att om den nu tar slut efter miljontals, miljontals, miljontals mil finns det då där en vit stor vägg där det står "Rymd slut" som gör det omöjligt för oss att fortsätta. Men vad finns det isåfall bakom den stora vita väggen? Finns det ytteligare där en "Rymden 2" som kanske har en vit himmel med svarta stjärnor osv. Är den rymden också onädlig? Finns det något som avgränsar det?
Men min lilla 6-åriga hjärna kunde jag inte utveckla dessa svar, dock tankarna, och de blev ju faktist något som blev oändligt.
Just den tanken på att rymden faktist är onädlig blev en slags fobi för mig. jag glömmer aldrig när jag var 13 år och hade 40 graders feber (och ni vet ju att man kan hallucinera när man har hög feber) var men om att jag blev utslängs på en stol i rymden och visste att nu kommer jag aldrig tillbaka, nu kommer jag att flyga omkring i detta skräck-scenario i all evighet. Jag rusade upp ur min febriga säng och sprang rakt ut i hallen in till pappa och skrek efter hjälp. Det tog över en timme för mamma och pappa att få mig att förstå att jag bara hade hallucinerat eller drömt och att det inte var någon fara nu. Men jag skakade och frös och jag kommer aldrig glömma den dagen jag blev utslängd i rymden, för för mig hände det på riktigt!

Just detta gör mig väldigt förvånad över att våran käre svensk Christer Fuglesang frivilligt kommer att besöka rymden nu natten till fredag. Ja, då är man stolt över att vara svensk och jag kanske ska höra av mig till Christer och be honom ha extra uppsikt, för vem vet, han kanske ser den där stolen någonstans långt bort bland stjärnorna...