Snart kommer en efterlängtad vän
Det är inte alltid lika roligt att drömma. Inatt drömde jag hade fått underkänt på allting i skolan och att lärarna på ksm sa att detta inte riktigt var min grej. Vi skulle göra en egen videofilm med oss själva i huvudrollen där vi fick gestalta vad som helst. Mitt problem var att jag inte hade någon videokamera och att skolan inte ville låna ut någon till mig. Jag hade panik och ringde min pappa för att fråga om han ville låna ut sin men den var ny och han ville inte riskera att den skulle gå sönder. Hela världen hade en konspiraion emot mig och när dagen var där då vi skulle visa upp våra filmer för klassen, hade jag inget att visa. Jag vaknade i panik och var glad över att det (bara) var en dröm.
På tal om film såg jag och Daniel "Låt den rätte komma in" i tisdags, men blev mycket besvikna. Jag hade haft enorma förväntningar på denna film som har fått så bra kritik men jag satt bara som ett frågetecken genom hela filmen. Jag visste inte hur jag skulle tolka filmens budskap. Det händer inte ofta men det är inte kul när man ser en film och lämnar biosalongen med ett tomt hål.
Om någon timma ska jag möta upp Sanna vid stationen, hon kommer hit över helgen och vi ska klä ut oss till prinsessor imorn.
Allt detta eviga snack om vikt
Är det bara jag som undrar vad man kan äta längre? Jag tror inte att man njuter av att äta groddar och bark för resten av livet. Något som gör mig lagom förvirrad är att jag i princip lever på den ovanämnda maten, hur lyckades jag gå ner 8 kg med den kosten trots att jag slutat träna? Mycket konstigt.
Nu ska jag gå och baka scones med creme cheese och marmelad. Fy på dig Andrea!
Förlåt för att jag är världens tråkigaste student/person/kompis/flickvän
Jag kom precis hem från en utekväll där jag som vanligt valde att inte följa med vidare utan istället föredrog en skön säng framför drinkar och fulla människor.
Jag har blivit extremt mättad av utelivet, endast 20 år fyllda, och ser inte alls vad det är för glädje i att festa. Jag är trött på att förlora kontrollen, att snacka en massa skit som man senare ångrar och trött på att skapa ytliga, falska kontakter.
Idag hörde en sådan sak som att folk i min klass tydligen har trott att min pojkvän, min UNDERBARA pojkvän, är den som håller mig i hårda tyglar och inte låter mig gå ut. För er som någonsin har tänkt den tanken: SÅ ÄR INTE FALLET! Det är nämligen jag som är den "tråkiga", jag som föredrar att vara hemma eller rentav göra någon mer betydelsefullt. Att jag sedan älskar att umgås med Daniel, min bästa vän, hör inte till saken.
Jag kan tänka mig att många tycker att jag kanske borde "leva livet" eller socialisera mig mer, men är det alkoholen som gör livet värt att leva, alkoholen som gör att man får det där lilla extra? och att vara social handlar väl om att umgås när man är vid sina sinnes fulla bruk, när man spenderar lite kvalitetstid(jag älskar det ordet) men dem man gillar. Men samtidigt skäms jag lite när jag gång på gång tvingar ur mig en dålig bortförklaring, varför kan jag inte bara säga att jag faktiskt inte finner nöje att gå ut?
Kanske är det bara någon period jag är inne i just nu men vad gör det egentligen? Alkohol förstör så många människors liv iallafall så jag får tacka och ta emot för att den håller sig skapligt borta ifrån min kropp.
God Natt
Korstand och visdomsband.
Men ibland kan det vara underbart med lite ordbajseri just pga att man själv känner att man lever och är aktiv. Denna helg har jag faktiskt varit ganska aktiv. Jag har jobbat, besökt mina föräldrar, sett The Wave på filmfestivalen och motionscyklat 2 ggr. Det var fantastiskt att träna igen efter ett 7 månaders långt uppehåll, att bli svettig och känna att man lever. Mitt knä svullnade dock upp efter första cykligen och jag hatade mig själv för att jag ramlade i skidbacken i våras. Men snart ska jag opereras och jag längtar så mycket tills den dagen jag kan träna 4 ggr/veckan igen.
Idag besökte jag tandläkaren för vad jag trodde var en undersökning men som slutade med att de slet bort min vänstra visdomstand.
Nu ska jag mysa lite med min pojke som har världens vackraste stortår.
Powerwoman
Kanelbullebak
Bilder på bullarna kommer upp senare..
Nu är vi färdiga och jag har ätit så mycket bulldeg att jag verkligen känner hur min mage jäser. Dessutom har jag ätit 2 stora färdigräddade bullar.
Såhär blev dem iallafall:
Daniels bullar blev mycket finare än mina som blev något brända(till vänster)
