jeandrea

Efter en otroligt intensiv helg med 30 timmars arbete så har jag äntligen 3 veckors semester. Denna semester kommer jag att försöka slappna av och njuta så myket innan jobbet och universitetet sätter igång i höst. På lördag åker vi till USA i 2 veckor och det ska bli jättespännande så denna vecka kommer förmodligen gå åt åt att packa och planera inför resan.

I fredags lyckades jag, trots att jag har jobbat hela midsommarhelgen, njuta av en riktigt trevlig misommar ute på Norra Finnö. Det blev gitarrspel, bad för somliga, grillning, nubbe, sill och potatis och därmed allt som hör en misdommar till. Runt 01-tiden på natten kom en arbetskamrat till Danne och hämtade oss vilket betydde att det inte blev mycket sömn eftersom jag började 09.00 dagen därpå. Bilder från kvällen finns nedan:

När det gäller feminism så har det egentligen inte hänt så mycket sedan 50-talet då Husmoderns Köksalmanack(för att behaga mannen) var på modet. Detta fick jag klart för mig idag när jag såg Outsiders - Lydiga fruar på kanal 5. Det är klart att man har uppmärksammat problemet med ojämnställdhet men vi har ännu inte tagit till de rätta redskapen för att få ett jämnställt samhälle. Programmet handlade om ett gäng kvinnor vars liv gick ut på att passa upp på sin man, tvätta, städa, diska, laga mat, vara ett bihang, vara vacker, ställa upp, hålla tyst vid rätt tillfälle och helt enkelt leva sitt liv för någon annan. Deras män var sjukligt konservativa och gjorde allt för att försöka få den perfekta hustrun som i vått och torrt vad medveten om sina plikter. Men vissa män hade inte alltid haft det så lätt. Några av de par i inslaget hade haft en tuff period i början av äktenskapet just för att frun verkade för dominant, ofeminin och självständig. Dessa kvinnor fick läsa en bok, The surrender woman(den kapitulerade kvinnan), med en tillhörande kurs i hur man som kvinna lär sig att ta ett steg tillbaka, behaga och tillfredställa sin man för ett långt och lyckligt äktenskap.
Det mest förvånande med detta är att programmet handlade om västerlänska kvinnor från England och Usa som tror att vägen till ett lyckligt äktenskap är att passa upp på sin make. Är det verkligen 2000-talet vi lever i, och var tog kärleken vägen? Älskar man inte varandra för den man är?
Hur som helst var detta ett bevis på att utvecklingen inte har kommit så långt. Dagens feminister hjälper inte till i utvecklingen mot ett jämnställt samhälle, dem får männen att hata kvinnor och kvinnor att hata kvinnor. För att få ett jämnställt samhälle behövs det inga manshatande, orakade, homosexuella kvinnor som demonstrerar på stan utan resultat, utan vi behöver starka kvinnor som går sina egna vägar, som vägrar att acceptera den konservativa synen på roller, som kan sköta sin egen ekonomi och som för all del bestämmer över sig själva.... kort och gott; en kvinna som jag!

Jämnställdhet är inte mannens sak, utan nu får kvinnorna ta i med hårdhandskarna!