jeandrea

Kommer ni ihåg märket Blåvitt som fanns att köpa på Konsum och OBS! för ett tiotal år sedan? De hade världens godaste vaniljglass som man alltid fick på dagis när man fyllde år. Blåvitt vaniljglass med strössel på, det var magiskt. Kanske just pga. att man aldrig fick något gott på dagis, man fick va glá över en äppleklyfta liksom. Så var det stort kalas när man, eller någon, fyllde år på dagis med Blåvitt vaniljglass. En liten skiva var fick man och så tävlade man om vem som kunde ha glassen kvar längst. Jag och min kompis vispade glassen så att det blev som en enda stor smet, som grädde brukade vi säga.

Blåvitt: ett underbart märke. Inga sprakande färger, ingen glamour, bara blått och vitt och så ett fantastiskt innehåll. Ser ni vaniljglassen ner till höger?

Jag springer i den iskalla lördagsmorgonen i en liten stad jag inte känner till. Sminket från gårdagen löses upp av tårarna från de 20-minusgradiga vindarna som kommer emot mig i världens fart. Jag ser på klockan och springer ännu snabbare, illamåendet ökar. "Var ligger tågstation?", halvskriker jag till en medelålders kvinna som i sin hurtiga morgonpromenad blir avbruten av, vad hon tror är, en livs levande zombie. "Fortsätt bara rakt fram".
Vinterlandskapet susar orört förbi i fönstret och morgonsolen lyser så starkt på snön att jag bländas. Vanligtvis hade jag tyckt att utsikten var bedårande vacker, nu mår jag bara illa. Jag trycker på de minimala knapparna på mobilen och får sudda hundra gånger innan jag skickar iväg ett sms:"Gjorde jag bort mig igår?". Reflektionen från mobilskärmen visar mitt slitna ansikte och jag nästan skrattar till för mig själv där på tåget från Katrineholm till Norrköping, en lördag i Januari. "Nejdå, alla tyckte du var skitrolig!". Gårdagen börjar nystas upp av fragmenten från minnesluckorna som jag med baksmällan, sakta men säkert, får tillbaka. Vafan sa jag egentligen? Ångest och glädje i en enda röra får mig att både vilja skratta och gråta på en och samma gång. "Biljetten tack!". Jag knappar fram mobilbiljetten och visar den till konduktören utan att säga ett enda ord för att bespara henne på min stinkande andedräkt. Hur mycket drack jag igår egentligen? Utanför susar tåget förbi en röd, snötäckt stuga intill en istäckt sjö. Mormor och morfars land. Jag tänker direkt på sommaren, de bara benen, badet och den oändliga känslan av att vara barn. Kontrasten blir tydlig när jag sitter hukad i stolen och stinker sprit. Vad håller jag på med? Och påväg till skolan dessutom, på en lördagsmorgon.

Jag ligger hemma i sängen med ångesten och illamåendet som täcke. Jag ska aldrig, aldrig, aldrig, aldrig mer dricka igen.
Jag somnar och vaknar av att solen lyser in i sovrummet. Det är söndag. Festen känns avlägsen och "fan, vad kul vi hade det i fredags", "Så jäkla galet, så spontant, en grym kväll". Nästa helg blir det röj hemma hos oss...

Nu är den här igen, semledagen. De ser så goda ut semlorna, fantastiska skapelser, men de smakar inget vidare faktiskt. Jag brukar ofta försöka lära mig att tycka om mat och dryck genom att tvinga mig själv att äta dem vid en viss högtid. Exempelvis äter jag sill varje midsommar och spottar ut den varje gång, dricker en ljus öl på sommaren som alltid smakar svett, dricker glögg på julen som jag faktiskt har börjat gilla nu(dock endast alkoholfri). Så kommer vi till semlorna som jag så gärna vill lära mig tycka om, varför vet jag inte för det finns väl ingen värre kaloribomb än semlor? Även detta år står det en semla och väntar på mig i kylen, vi får väl se vad smaklökarna tycker i år...


Citat från min blogg i Februari förra året:

"Redan efter nyår börjar konditorier och bagerier skylta med att de äntligen är här: Semlorna! Varför tycker folk om dessa vidriga bakelser? Bröd med mandelmassa och grädde? Av grädde får jag huvudvärk och på bröd har jag ost och inte mandelmassa. Trots att jag avskyr semlor så försöker jag lära mig att tycka om dem, precis som med sill, år efter år. Men det slutar alltid med huvudvärk och illamående. För visst ser dessa kreationer goda ut? Gång på gång står jag  ändå där besviken på smaken utan att ha hittat ett bra substitut när alla andra firar Fettisdagen."

Samtal med Daniel på MSN:

Andrea: Hej.
Daniel: Hej. =)
Andrea: Vad gör du?
Daniel: Inte så mycket, väntar på att du ska komma :)
Andrea: Tänkte ta bussen in till stan snart. Vill du möta mig på stationen?
Daniel: Javisst.
Andrea: Har tänkt på dig hela helgen.
Daniel: Jag har tänkt på dig också.
Andrea: :D
Daniel: Vi är ensamma ikväll, har sagt till Niklas att han får hitta på nått annat idag.
Andrea: Vad mysigt!
Daniel: Jag har köp lite vin och mat. Blir kyckling, ris och uncle ben's-sås bra?
Andrea: Det blir jättebra =)
Andrea: Spelar du något instrument?
Daniel: Nae, det gör jag inte. Du då?
Andrea: Jag spelar lite gitarr med jag är inte så duktig.
Daniel: Jaha, det måste jag få höra.
Andrea: Om jag vågar.
Daniel: Vad mysigt att du sov hos mig häromdagen.
Andrea: ja, det vare. Tack för att du skjusade mig hem sen.
Daniel: Det var så lite så.
Andrea: Men du kom ju försent till jobbet, stackare.
Daniel: Ja, men det var det värt.

Andrea: När vet man att man är ihop?
Daniel: Det vet man inte...men nu?