Kärlek börjar alltid med hat

Jag pratar kärlek idag. Kärlek till livet, kärlek till pojkvännen eller kärlek tillvänner/familj. Idag handlar det om kärlek till musik. Det finns inte ett enda band som jag avgudar i dagsläget utan att från början ha hatat det. Jag börjar med mina största idoler Kent som kusinen Sanna introducerade mig för 2001. Detta var i samband med att albumet Vapen & Ammunition var aktuellt och överallt spelades "Dom andra". Jag hatade den där låten, mest för att jag visste att alla andra älskade den. Jag hatade den så mycket att jag t.om startade en grupp på lunarstorm som hette nått med Kent_hatare. Man kan inte tro att denna lilla tjej sprang och köpte alla kents album i smyg bara några månader efter detta, efter att ha blivit fast och förtrollad av "socker". Och idag vet väl alla som känner mig någorlunda hur mycket jag älskar kent. Kent är liksom starten på mitt ungdomsliv, fester och brustna hjärtan och den fantastiska känslan att kunna ta tre ackord på gitarren. Lars Winnerbäck var också en såndär som jag avskydde i början. Även här var det Sanna som introducerade mig(tack än en gång!). Vad är det här för fyllesvin som sjunger tänkte jag? Men denna kärlekshistoria slutade också väldigt lyckligt med lite skönsång på nians avslutning till "kom änglar" och hela skolan avgudade mig. Så var det Coldplay, ett band som jag tyckte var så överskattat och mediokert att jag störde ihjäl mig på alla coola typer i ettan på gymnasiet som spelade "trouble" i sina iPods. Men ja, jag behöver väl inte erkänna att jag slet som en idiot för att få en biljett till deras konsert i Stockholm förra året? Fantastisk konsert. Så till det senaste. Förra sommaren jobbade jag som personlig assistent och på jobbet spelades "jag är en vampyr" alltför många gånger för att jag skulle trivas med jobbet. Jag störde mig nått extremt på den naiva textraden "hela världen är så underbar", hur dum får man va liksom? Men nu ett år senare, när alla andra har tröttnat på den, sitter jag helt förälskad. Jag har verkligen ägnat hela eftermiddagen åt att kolla på youtube-klipp med Markus Krunegård och Laakso. Det är ju galet bra det här! Ute från vardagsrummet ekar det "When we walk the streets of Norrköööpiiing..."
Man kanske kan tycka att jag är lite efter men jag tror att det är precis uppe på toppen av hatet som det plötsligt slår om och blir till en ljuv förälskelse som leder till en djupt rotad kärleksrelation. För det är väl precis vad kärlek handlar om? "Det börjar men bråk och slutar med barnvagn". Alla snackar om kärlek vid första ögonkastet men när det gäller musik krävs det lite svartsjuka, bråk och en hel del hat för att kärleken verkligen ska blomma ut och hålla. För det finns väl inget bättre än musik som bara växer och växer för varje gång man hör den utan att man någonsin tröttnar på den. Det är äkta kärlek det.




Med mammas huskurer kan man komma långt.

När jag var mindre hade jag enormt stora halsmandlar. Då menar jag inte lite halvstora, utan ENORMT stora halsmandlar. Sådär stora att jag hade svårt att andas ibland och inte kunde svälja viss mat. Jag snarkade jättehögt på nätterna så ingen ville sova över hos mig och jag minns att jag hade en mycket mörkare röst. Men det värsta var att jag fick halsfluss jämt. Jag kunde ha halsfluss 2 gg/månad vilket betydde att jag ständigt gick på penicillin. Men när jag var 16 opererade jag bort halsmandlarna vilket faktiskt förändrade mitt liv. Jag får aldrig mer halsfluss, blir nästan aldrig sjuk, snarkar inte, sjunger vackert och kan äta och andas normalt. Men visst händer det att jag blir sjuk, som nu när hela skolan lider av influensan(svin?) och jag cyklar men klänning i ett iskallt regn t.ex. Då är det alltid bra att plocka fram lite gamla huskurer från de dagarna när man jämt var sjuk. Denna dryck räddade mig väldigt många gånger:
 
-Hett vatten(100 grader)
-3 pressade vitlöksklyftor
- En massa honung

Det smakar väldigt äcklig men den är väldigt effektiv. Viktigt att man dricker den het så att man nästan bränner halsen. Använd också sked så att alla vitlöksbitar följer med klunkarna.


MUMS!


München Hoben

Skolan slutade 16.00 och alla hade i skolan pratat om att de skulle till München Hoben, den stora studentfesten i Linköping som jag missade förra året. Jag ringde Helena för att höra om hon hade en biljett över och det hade hon. Jag for ner på stan där jag hade bestämt att träffa Isabel för lite shopping och hann bara växla ett par ord med henne innan jag var tvungen att ge mig av till systemet och hem. Hemma duschade jag, sminkade mig, packade väska och åt på mindre än 30 min. Sedan tog jag bussen till Lkpg och anlände hos Helena klockan 17.30. Hos Helena var det fullt av fulla studenter som hade förfestat i flera timmar och de gav sig av precis när jag kom dit. Och där satt jag och Helena med en flaska vodka och lite dålig musik. Så vad gjorde vi? Jo, vi drack såklart. En timme senare och lite "vi måste börja umgås mer" vinglade vi ut till Helenas opumpade cykel från 50-talet och cyklade iväg till universitetsområdet. Jag med min Pet-flaska-vodka-fanta-pineapple på pakethållaren, och helena i sin röda overall vid styret. När vi kom fram fick vi köa en stund och i kön försökte jag göra mig social med dessa nollor och faddrar och allt vad det var genom att skicka runt min pet-flaska som jag aldrig riktigt vet var den hamnade sen. Alla studenter skrek och sjöng: "Jag är singel och sökande". Inne på området, typ festivalområdet, var ölen slut och de stora ölglasen likaså. Jag drack en cider och sen kände jag att det räckte för mig. Sedan hälsade jag på en massa klasskompisar som jag aldrig annars pratar med och så kom jag och Helena ifrån varandra ett antal gången under kvällen. Bl.a när jag skulle gå på Bajjamajja och en tjej trängde sig före mig i kön vilket ledde till att båda hamnade inne på toan samtidigt. När båda hade gjort sitt sliter Helenas kompis ut mig ur båset och babblar nått om att jag kan få oss utslänga(fattar fortfarande inte hur det kan gå ihop?). När jag sedan vandrat runt i någon halvtimme på området ensam kände jag en extrem längtan till att åka hem och sova. Jag skulle egentligen sova hos Helena så jag var tvungen att ta hennes nyckel och gå hela vägen hem till henne för att hämta mina grejer där. Under promenaden paratade jag med en orolig mamma. En powernap och en mosbricka med korv senare hämtar min älskling och Richard upp mig vid statiol nära Helenas lägenhet. Sedan åkte jag hem och sov.


Du blir bara vackrare och vackrare för varje dag som går..

Världens knäppaste och underbaraste människa:


Imorgon börjar skolan

Hur kan sommaren kännas så evig när man står där en dag och inser att den snart är slut? Så börjar vardagen rulla igång igen, som ett kugghjul som stått stilla så länge att det har blvit rostigt men som så snart det börjar gå igen känns mer bekant än någonting annat. Sommarens minnen börjar kännas som fragment av drömmar som man börjar bli osäker på om man verkligen upplevt, dessa nätter, dessa dagar, känslan av att vara fri, solbränd hud och "mitt eget universum". Vardagen träder fram och dagarna blir så lika att man nästan glömmer bort att man lever när detta rullande-bandliv känns helt naturligt. Hur kunde sommarens lata dagar av ovisshet och nya intryck varje dag, daiquiridrinkar och att leva här-och-nu försvinna så snabbt? Som att någon bara knäppte med fingrarna så att maskineriet började gå igen. Så gulnar löven, vi bakar kanelbullar, löven faller och "God jul mamma och pappa önskar Andrea" men jag vill inte ha colanappar i mitt påskägg när vitsipporna och eldarna brinner och ögonen börjar vakna och livet börjar spraka och solen börjar skina och vinden börjar vina och hela världen blommar på högvarv tills... allt stannar! Och så inser man än en gång att sommaren är på riktigt när man slutar skolan och allt blir "som vanligt", men ändå så ovanligt, igen.

Så jag säger som jag brukar vid den här tidpunkten på året: Tack för den här sommaren!


Varje dag börjar med huvudvärk

Är i Jursla och fångar de sista solstrålarna och det sista badet innan skolan börjar igen. Detoxar mig igenom denna vecka och har aldrig tidigare insett hur stor min kärlek till salt, socker och kaffe är. Och så förstås aromat, jag får inte glömma aromaten! En halvtråkig middag kan enkelt trollas bort med en touch av aromat: makaroner med aromat, ris med aromat, potatis med aromat, en knäckemacka med lite...aromat. Nu när jag sitter och lider mig igenom en portion  ugnsbakade, slemmiga auberginer ser jag hur min hand sträcker sig ut över köksbordet efter en liten burk med härlig väldoftande aromat...

...men på borden står ingenting annat än en dyster och grå blandsallad!

Den svenska avundsjukan

Hur kan det vara så fruktansvärt intressant att veta vad folk tjänar? Aftonbladet m.fl vet ju uppenbarligen vad som säljer så egentligen är det ju inte dem man ska klaga på när det står "De tjänar bäst i din kommun" på löpsedlarna. Det verkar alltså som att efterfrågan är stor på denna typ av "kunskap". Men hur intressant kan det vara? Dem små ilskna grannögonen viskar:
"Hörrö, Gösta! Visste du att Margaretas man tjänar 1 000 000 om året?"
"Nae, fy fan vilksa svin"
"Ja, det är ju fruktansvärt. Och ändå försöker snåljåparna samåka med oss till stan"
"Dom vill väl inte slita på den sprillans nya mercan i garaget"
"Jag blir tokig Gösta! Snart flyttar vi!"

Senare under dagen ute på gatan:
"Namen Hej Margareta! Såg att ni hade köpt en så fin bil, får man hänga med på ett åk?"

Pride

En tanke som slog mig och som stör mig med Pridefestivalen är att en festival som borde visa på att det inte spelar någon roll om man vill va med killar/tjejer/både och och att man ska få  vara den man är, verkligen betonar olikheten mellan läggningarna vilket gör att det visst spelar någon roll, en jävla roll. Att vissa saker är mycket bättre än det andra.

Svininfluensan

Jag hade en så konstig dröm inatt. Jag fick ett brev hem på posten och på kuvetet stod det "Du har svininfluensa". Jag öppnade kuvertet och läste igenom papprerna som sa att jag skulle sättas i karantän tillsammans med andra personer som hade samma sjukdom. I karantän, som var ett slags friluftsläger, frågade jag "lägerledaren" hur sjukvården kunde veta att jag hade svininluensa, jag som inte hade varit på sjukhuset och lämnat blodprov på flera månader. Lägenledaren förklarade att sjukvården har börjat registrera alla blodprov som har tagits de senaste åren och nu kartlagt alla invånares benägenhet att drabbas av svininfluensaviruset. Mitt blod hade tydligen varit superkänslig för detta virus och därför drog sjukvården slutsatsen att jag redan hade drabbats av sjukdomen. Nu hade vi alltså ett val att göra, antingen att ta sprutan med medicin som skulle kosta runt 2000 kr eller att dessutom byta ut luftrören, som tydligen skulle drabbas hårdas av viruset, vilket skulle gå på ca 10 000 kr. Vi blev sedan instruerade att vi inte fick ha någon fysisk kontakt med någon på flera månader samt att vi inte fick träffa vår familj och vänner. Det var fruktansvärt, när jag vaknade på natten och vände mig som jag alltid brukar göra, visste jag att jag inte fick krypa intill Danne och lukta i hans nacke på flera månader.

Det är alltid lika härligt när man vaknar upp och inser att man har drömt.


Hittade, på tal om någonting helt annat, dessa shorts i mammas garderob: