Imorgon börjar skolan
Hur kan sommaren kännas så evig när man står där en dag och inser att den snart är slut? Så börjar vardagen rulla igång igen, som ett kugghjul som stått stilla så länge att det har blvit rostigt men som så snart det börjar gå igen känns mer bekant än någonting annat. Sommarens minnen börjar kännas som fragment av drömmar som man börjar bli osäker på om man verkligen upplevt, dessa nätter, dessa dagar, känslan av att vara fri, solbränd hud och "mitt eget universum". Vardagen träder fram och dagarna blir så lika att man nästan glömmer bort att man lever när detta rullande-bandliv känns helt naturligt. Hur kunde sommarens lata dagar av ovisshet och nya intryck varje dag, daiquiridrinkar och att leva här-och-nu försvinna så snabbt? Som att någon bara knäppte med fingrarna så att maskineriet började gå igen. Så gulnar löven, vi bakar kanelbullar, löven faller och "God jul mamma och pappa önskar Andrea" men jag vill inte ha colanappar i mitt påskägg när vitsipporna och eldarna brinner och ögonen börjar vakna och livet börjar spraka och solen börjar skina och vinden börjar vina och hela världen blommar på högvarv tills... allt stannar! Och så inser man än en gång att sommaren är på riktigt när man slutar skolan och allt blir "som vanligt", men ändå så ovanligt, igen.
Så jag säger som jag brukar vid den här tidpunkten på året: Tack för den här sommaren!
Så jag säger som jag brukar vid den här tidpunkten på året: Tack för den här sommaren!
Kommentarer
Postat av: Helena
Vad FINT! Sommaren är så härlig :)
Postat av: Dani
Det har verkligen varit en underbar sommar älskling! :)
Trackback