Idag var jag och hämtade nyckeln till lägenheten. Ikväll börjar vi med inflyttningen för att sedan flytta in ordentligt på fredag då vi får vår fina säng. Det är lite detaljer som behöver fixas, jag ska tex måla om Dannes bokhyllor, kök och sovrum måste ha lite roligare tapeter, vitvarorna ska bli utbytta och alla dörrar måste målas om även dem. Sedan kommer det bli en jättefin och mysig lägenhet som jag är säker på att jag kommer trivas i. Nu ska jag fortsätta med packningen och dricka 3 liter kaffe för att orka med hela kvällen.
Sitter och lyssnar på The Strokes och inser hur länge sen det var jag lyssnade på dem. De påminner mig så mycket om Hultsred 2006 och allt sjukt och kul vi gjorde där, saknar det men vet också att det inte skulle bli samma sak att åka dit i år..
The Strokes är förövrigt grymma och jag SKA se dem live någon mer gång i mitt liv..
Lycka är att lukta på ditt hår och dra in doften av dig djupt in i lungorna
lycka är att hålla din hand på stan
lycka är att mysa med dina fötter under täcket
lycka är att vara naken med dig
lycka är att skratta med dig
lycka är att kalla dig roliga saker
lycka är att titta in i dina ögon
lycka är att vara med dig
lycka är dina vackra händer
lycka är att gråta ut med dig
lycka är ditt leende
lycka är att göra dig glad
lycka är att pussa dig kring ögonen
lycka är att kittla dig
lycka är att ligga på din kudde
lycka är att snart flytta ihop med dig
lycka är att känna dig
lycka är att älska dig
lycka är att vara din.
Idag började jag med packningen inför flytten. Jag har dammat av mitt gamla liv, eller snarare Fredrik Reinfeld har hjälpt mig med sin glada min på wettex-trasan "till din hushållsnära tjänst", slängt det eller lagt det i lådor för att ta med mig vidare i livet. Men ännu finns det mycket kvar att göra. Att storstäda sitt rum som jag inte har gjort någon gång under de 10 år jag bott i detta hus, gör att man hittar gamla minnen man förträngt eller på något sätt glömt bort, foton, lappar, dagböcker, dikter, anteckningar osv osv. Det får en att sätta sig ner bland allt stök och drömma sig tillbaka och le åt den tid som varit. Men den här flytten känns på något sätt naturlig för mig, jag har ju bott mer eller mindre hemifrån under ett år nu och längtat efter att fått ha mitt eget tillsammans med Daniel och dessutom kan man ju inte bo hemma i hela sitt liv. Jag tror att mitt liv kommer att bli mer strukturerat när jag flyttat för då har jag alla mina saker på ett ställe och slipper leva mitt liv i en väska som flyttar fram och tillbaka från Daniel till Jursla. Jag tror att jag kommer få mer tid för mina vänner när jag lättare når dem i stan och jag tror att mitt sociala liv kommer blomma ut, framför allt när jag börjar på universitetet i höst. Men det känns samtidigt sorligt att lämna barnlivet och det hus jag växt upp i, det område jag sprungit runt i men bara, såriga sommarben och kyliga, rosiga vinterkinder, släpandes på en pulka med vetskapen att få varm choklad när jag återvänder hem. Ibland önskar jag att jag alltid skulle va barn och slippa det komplicerade liv som man får ju äldre man blir, men då skulle jag förstås vilja att Daniel fanns i mitt liv och hjälpte mig att släpa pulkan hem om kvällen. Jag vill inte att det nu ska låta som jag har en pessimistisk framtidsvision, jag ser verkligen fram emot att inreda en lägenhet och att börja plugga eftersom jag vet att jag alltid kan hitta det där barnet i mig som får mig att glömma alla jobbiga promlem och bara fokusera på nuet och se femton avsnitt av Pippi Långstrump...
