jeandrea

Det är en såndär bra dag idag när solen skiner, mar tar vårjackan och jobbet känns jättekul. Jag har nya byxor som inte klämmer åt vid midjan, jag är kär och har vårkänslor i kroppen. Så ska jag äta libanesiskt med Richard på lunchen.

Tvätttid har vi också, men vad gör det?

Att vara ung handlar om att ständigt försöka övertyga sig själv och sina föräldrar om vem man är
konflikter man hela tiden i vardagen bär
Men en piercning i läppen är väl ändå inte en så stor grej?
Jo, jag vet att jag alltid har varit pappas oskyldiga tjej
Men tror du verkligen att piercingen speglar min personlighet,
att jag är dum och ingenting vet?
”För vår familj är du en skam!”
Ja, du tror att den taktiken är det bästa sättet att få dina åsikter fram?
Det är ju trotsallt bara en liten silverplopp,
Snälla pappa, låt mig bestämma över min egen kropp!

Idag är det första gången någonsin som jag kommer kunna njuta fullt ut av semledagen. Jag har nämligen lärt mig att älska semlor.

Internationella kvinnodagen har jag däremot inte mycket till övers för. Vi ägnar en tanke åt alla istället, män och kvinnor, och bjuder varann på semlor dagen till ära!

Tänk dig en skål med färskpotatis, en stor dillkvist, något kallskuret, ett glas vitt, några jordgubbar och kanske lite champagne, blöta badkläder, ljudet av en fluga som surrar i örat när man försöker sova, gräs under fötterna och grannen som grillar och utgör doften av sommar.

Jag minns exakt vad du hade på dig för fyra år sen. Du hade ett par blå jeans, en brun tröja och ett par skor som du sa var dina sommarskor. Jag förstod aldrig det där, jag tyckte precis de såg ut som helt vanliga vinterskor. När du slängde skorna något år senare blev jag galen, de där skorna var ju du "i skoform". Hursomhelt så skulle jag ju prata om vår första riktiga dejt. Jag gick i trean på gymnasiet och slutade klockan 12.00 den där dagen. Istället för att ta bussen hem väntade jag i skolans datasal till klockan blev 17.00 och du slutade jobba. Jag var nervös med väldigt lycklig. Jag var osäker på hur många sms det var okej att skicka till dig för att visa med entusiasm inför kvällen. När klockan närmade sig 17 började jag gå ner mot stan. Vi hade bestämt att träffas utanför systemet, du skulle köpa lite vin till oss inför kvällen. När jag stod utanför systemet den där februaridagen 2007 kände jag mig så liten. Jag var 18, gick på gymnasiet, bodde hemma, hade inget körkort och fick inte ens köpa vin på systemet. Du var 25 och hade allt det där som jag inte hade. Du var vuxen. Så kom du emot mig och kramade mig och frågade hur läget var. Jag minns inte vad jag svarade men jag minns att jag gärna hade gett dig en puss. Du frågade vad jag gillade för vin. Jag funderade och försökte svara vuxet. Herregud, det var inte länge sen jag blandade ner sockerbitar i petflaskevinet på toan på nån fest nånstans med Sanna och Clara och våran "pakt" som gick ut på att dela med sig så mycket det bara gick. Jag svarade att du skulle ta nått rött. Vi gick hem till din lägenhet och du berättade att du hade lyckats få iväg din rumskompis dagen till ära. Så frågade du vad jag ville äta. Lam och nervös som jag var svarade jag såklart att jag inte visste, eller någonting i stil med "det spelar ingen roll". Du frågade om det funkade med thaimat och jag sa "visst". Så handlade vi hem thaimaten på vägen och i hissen upp till din lägenhet kysste vi varann. Det kändes underbart så klart. Det första du gjorde när du kom hem var att öppna vinet och "lufta det". Jag hade aldrig hört på maken! Lufta ett vin? Det kan väl bara någon som är vuxen göra? Så käkade vi thaimaten, jag vågade givetvis inte visa hur hungrig jag var så jag åt ett par tuggor och hävdade att jag var mätt. Så försökte vi titta på film, men du hade verkligen inga bra filmer på lager så vi beslöt oss för att bara prata istället. Och pratade gjorde vi, så länge så att det för länge sen egentligen hade varit dags för mig att åka hem. Men jag åkte inte hem, jag stannade över natten och var så förbaskat kär så jag ärligt talat inte visste vart jag skulle ta vägen.

Jag ber om ursäkt för att jag var sådär stel och tråkig den där första dejten. Men på något skruvat sätt gillade du det det uppenbarligen, och jag fick ju faktiskt chans att gottgöra mig. Men du var fantastisk den där kvällen och mycket mer än bara vuxen. Jag älskar hur du pratar med svåra ord, jag älskar hur du vid 29 års ålder fortfarande känns som en liten pojke med fantasi upp över över öronen. Jag älskar hur du luktar, hur du ser ut och jag älskar hur du älskar mig. Jag älskar att du är sur ibland och att du är barnslig och naturlig och DIG SJÄLV. Och så älskar jag dig för att du är vuxen.

Det var visserligen ett tag sen det var nyårsafton men jag bjuder på några bilder i efterskott.


Kvällen började hemma hos oss med lite tilltugg. Daniel var välklädd i kostym och hade bjudit in sin kusin med flickvän från Colombia. Fredrik var också där med han kom inte med på bild.


Vi tog spånkan till Richard och lämnade systemkameran hemma. Min kusin, och kock, Sebastian stod för maten. Förrätten var detta.


Carro var min bordsdam. Vi båda hade förra årets nyårsblåsa, något som bekymrade henne något men som för mig var alldeles utmärkt eftersom jag bara hade använt klänningen en gång förut. Klänningen var förövrigt det enda fynd jag har gjort på mellandagsrean i hela mitt liv, 150 riksdaler på H&M.


Sedan kom varmrätten. Lamm med potatis. Sebbe hade givetvis ett snyggare namn för det.


Denna min gör Linus när man fotar med blixt och han får för sig att han får migrän av det.


Limepaj till efterrätt!


Kocken och Jocke.


Svågrar som röker cigarr.


Gott Nytt år!

Ännu ett år har gått. Ingenting  har varit som vanligt i år. En flytt, en fantastiskt resa till ungern, C-uppsats och en underbar människa som har gått bort. Karuseller stannar och karuseller fortsätter. Livet fortsätter.

Finfina klappar, snö, Daniel, familj, nära och kära och en minigran är vad som behövdes för att julen skulle bli bra.

Ett härligt julbord hemma hos mamma och pappa


Julharen har hittat till vår balkong!


Utsikt från balkongen


Minigran