jeandrea

Jag hade min framtid så säker som skrivet på ett blad
Att dagdrömma om min framgång, det gjorde mig så glad
Vad jag ville bli det visste jag, Javisst!
Andrea skulle ju bli en stor världsjournalist
Papper och penna i alla ära
som senare skulle utvecklas åt det mer skönlitterära
Men drömmar och entusiasm jag förlora
och jag förstår inte längre det där med att "möjligheterna är så stora"
Journalist, lärare, sjuksköterska eller författare, flytta eller stanna kvar?
Hur ska jag göra när jag i Norrköping äger det enda jag har?
När jag i somras kastade mössan i luften var det en hyllning till att jag var fri
Men var finns den friheten när jag inte vet vad jag vill bli?