Lite tid till att klaga på dig själv..
När hösten och kylan nu börjar komma och leggings är alldeles för kallt att ha på sina ben, åkte jag in till stan för att försöka hitta ett par jeans som är en bristvara hos Andrea. Jag testade och testade och till min stora förvåning upptäckte jag att jeansen inte gick på, en fet elefantrumpa var i vägen! Det gjorde mig ledsen, irriterad och arg för så borde det inte vara när man tränar som jag. Jag stod och speglade mig i alla vinklar som gick och försökte hitta något vackert över mina lår och rumpa, men inte! Jag gick med raska steg ut i norrköping för en lång promenad runt staden och därefter gick jag och tränade ett step-pass.
Så var det det där med jobb igen..
Jag har vart arbetssökande i snart ett halvår och verkligen inte hittat någonting. Försökt har jag verkligen, jag är inte den som med glädje sitter hemma och bara inte gör någonting. Det känns verklgien som att alla får jobb så lätt medan jag bara söker förgäves. Jag deppar ihop när varken träningen eller jobbsökandet ger det minsta resultat.
/A
ps. Var bara tvungen att skriva av mig lite.