jeandrea

Har börjat vänja mig vid bruset som har varit konstant i 3 dygn. Det finns där för att kyla mer mitt knä. Och svimmningsanfallen så fort jag reser mig upp och ska gå på toa. Har blivit van vid tablettrusen som gör att fåglar utanför fönstret plötligt försvinner. Och så får vi ju inte glömma smärtan, en huggande känsla som påminner om eld, brinner benet? Jag kikar ner på benet och ser att det ser ut att vara i gott skick med ett helt gäng bandage och is runtom.
Har bott hos föräldrarna hela helgen och blivit väl omhändertagen, men nu börjar jag tröttna på att vara sysslolös, morfinet har gått ur kroppen och jag känner för att gå ut och andas in frisk luft, rensa lungorna från sjukhusluft och sterila kompresser, från otrevliga sjuksystrar och blod.
Slocknar, vaknar, slocknar igen..gud vad skönt att operationen är över.