jeandrea

Läkningsprocessen är i full gång och jag gör mina övningar för att benet ska bli lite bättre för varje dag som går. Att tvingas gå med kryckor är verkligen skitjobbigt eftersom jag dessutom inte vet när jag kan börja gå utan dem igen. Igår sa Amanda : " jag har alltid varit avundsjuk på folk som går på kryckor" men efter mitt utalande därefter är jag ganska säker på att hon aldrig mer kommer avundas kryckhoppare. Spenderar min tid mestadels i Jursla för att få lite umgänge kring mig, Daniel har ju lämnat mig denna helg.(Inte lämnat mig i den bemärkelsen att vi har gjort slut utan lämnat mig för någonting så hemskt på tre boksätver...(wow))
Det blir också andra oväntade komplikationer av att jag är sängliggande och ensam, man tänker för mycket! Tänker på småsaker som man förstorar upp, tänker på framtiden och dess oskrivna blad. Jag tror att min hjärna är extremt överhettad för tillfället och jag känner för första gången på länge för att festa till det! Låta tankarna skjöljas bort av alkoholen, låta enkelheten ta in, låta det komlicerade livet ta en break, en fikapaus, en nap.
Smärtan i benet gör det dessutom ourthärdigt att sitta i en bananställning framför datorn så jag måste tyvärr lämna er och återvänta till sängen för lite läsning, för tillfället En studie i katastroffysik, Marisha Pessl.