jeandrea

När jag stod bakom kameran kände jag mig som en riktig filmregissör, på med hörlurar, vinkla kameran på stativet och hålla i kommandot. Jag fick upp en bild i huvudet på mig själv om 10-20 år när jag är superkänd och omtalad. Alltid dessa framgångsvisioner, att aldrig komma tillräckligt långt.
Hursomhelst så blev filmen inte riktigt som den hade sett ut i mitt huvud innan. Men det behöver ju faktiskt inte vara negativt. Jag är säker på att vi, hur bra filmen än hade blivit, kommer få en rätt saftig kritik av mister amerikan ändå.