Genusneutral och inte könsneutral.

Idag känner jag mig som en riktig åsiktsmaskin, kanske pga av att jag borde plugga filmteori men inte orkar. Läste nyligen en artikel på aftonbladet om könsneutrala namn. Det är inget fel med namn som passar för både flickor och pojkar men hette det inte nyligen unisexnamn? Under artikeln hade Malin Wollin, smart kvinna, kommenterat inlägget med en egen artikel. Hon skrev att hon aldrig skulle kalla sina barn för "hen", som skall vara den könsneutrala benämningen istället för "hon" eller "han", och jag håller med henne fullständigt.
Det verkar som att jämnställdhetsdebatten går i den riktningen att den enda lösningen på problemet är att införa könsneutralitet. Dvs, betyder detta i sig att kvinnan inte duger för att vara jämnställd mannen. Det kanske är en lösning för dem som påstår sig inte kunna identifiera sig som varken "kvinna" eller "man". Men personen som uttalar detta MÅSTE ju ha ett kön, alltså ett könsorgan. Om personen har en snopp, är det en man och om personen har en mutta, är det en kvinna. Varför måste man göra det så mycket svårare än så? Är det inte 1:ans biologi? Sedan att man inte kan identifiera sig med föreställningarna om hur män respektive kvinnor "bör" vara, är en helt annan sak. Att man som kvinna inte är typiskt "kvinnlig" betyder ju inte att man inte är kvinna. Man kan inte säga att man är könsneutral, däremot kan man säga att man är genusneutral.

Det här är ännu ett steg i fel riktning, dvs att se ner på allting som har med kvinnlighet att göra. Är det inte meningen att visa att "kvinnor kan" oavsett om man bär högklackat och gillar att baka?

Jag kommer aldrig acceptera ordet "könsneutralitet" förns den dagen jag själv bevittar en människa som faktiskt inte har något könsorgan, testosteron eller östrogen. För så vitt jag vet, finns det bara två kön för tillfället; män och kvinnor.

Vad tycker du?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback