jeandrea

I skolan håller vi för tillfället på med vårens stora medieprojekt. Det här är liksom det man har gått och väntat på hela året, det är "it". Men besvikelsen började för ett par månader sedan, när uppsatsen var klar och informationen för medieprojektet höll rum. Det visade sig att alla grupper var tvungna att göra en utställning som medieprojekt när jag i mitt huvud hade föreställt mig en film ." Men men, en utställning kommer nog bli kul också", tänkte jag och försökte hålla humöret uppe eftersom jag precis hade hoppat av utbildningen, ångrat mig och nu var tillbaka igen. Nu har vi jobbat med den här utställningen i flera veckor och nästa vecka är det vernissage och på vägen har jag haft självmordstankar, fått ryggskott, ångest och total avsaknad av motivation och kreativitet. För vad fn är det för speciellt med utställningar egentligen? På samma sätt som det känns som uställningsmediet har möjligheterna till sin fördel, och som alla lärare påpekar "kan utnyttja alla medieformer", så kommer man till en punkt när man inser att man har tagit sig vatten över huvudet. Det ska klämmas, kännas, filmas, lyssnas, läsas och på vägen också hinna upplevas. Om det är ett budskap man vill förmedla varför skriver man inte istället en bok, gör en film, fotar, bajsar, eller whatever? För utställningar handlar ju egentligen bara om att bli totalt sågad av kritiker efteråt pga att man har använt fel texturer och ljus, men vem bryr sig? Kanske är det bara en tillfällighet att jag har börjat hata utställningar, det kanske har något att göra med att jag är i en så ointressant grupp som har fått mig att tappa tron på mig själv. Jag tror faktiskt många andra grupper har lyckats ganska bra. Men resterande år av utbildningen ska jag försöka hålla mig så lång ifrån utställningar som är möjligt på ksm och försöka hitta en grupp där alla vill åt samma håll, eller som åtminstone kompleterar varandra. Det är väl det minsta man kan begära?

På onsdag nästa vecka är det premiär för utställningen "Ensam", kanske världens sämsta utställning. Välkomna!