jeandrea

Jag var med mamma i stockholm för två veckor sedan, det var min julklapp från henne. Mamma kanske betalade ett eller två klädesplagg åt mig och det tycker jag är helt ok när man är student och i övrigt sköter sin ekonomi på egen hand. Det var en mysig lördag tillsammans med mamma, vi shoppade och umgicks. Personalen i butikerna log åt oss när vi gick arm-i-arm och letade efter jeans och när mamma tog fram sitt visakort i kassan och sa: "Jag tar det där" mötte vi glada miner från personal som tänkte: "åh, vilken mysig mor-dotterrelation. Mamman betalar trots månaders av slit på det underbetalda jobbet"
Men tänk om det hade varit jag och pappa som shoppade loss i stockholm en helg. Det hade gett helt andra signaler. "Den bortskämde snorungen drar med sin pappa till stockholm för att låta honom sprida sina pengar kring henne". Vi skulle inte mött några leende expediter när pappa drog kortet och jag i andras ögon likagärna kunde ha haft en t-shirt med texten "Pappa betalar" och expediten kunde likagärna, istället för med mamma: "De där jeansen är som gjorda för dig", ha sagt: "By the way, dina lår ser så jävla feta ut i de där jeansen"!

Och när jag dagen efter berättat för andra att pappa betalade jeansen hade de, om inte slängt mig en iskall blick, irriterat sig på tjejen som "får allt" av sin pappa.

-Hade ni det mysigt i helgen du och din mamma?
- Ja, jättemysigt. Jag fick dem här byxorna.
- Åhh vad fina, De där jeansen är som gjorda för dig!