jeandrea

"Såhär skoltrött har jag nog aldrig varit förut"

Jag säger det varje vår och jag menar det varje vår. Jag tappar helt enkelt motivationen på våren. All energi och kreativitet som skapas av ljuset lägger jag på att längta till sommaren. Denna längtan, denna plåga. Dagarna är evighetslånga och sommaren har aldrig känts så nära men ändå så långt borta. Jag vill vara fri, vara ledig och resa. Jag vill absolut inte sitta vid en dator och skriva uppsats, jag vill absolut inte sätta igång med ett nytt projekt i skolan. Men jag måste, jag måste..
I slutet av maj börjar dagarna bli så varma att man luras och tror att det redan är sommar. Helgen har varit fantastiskt! Man har grillat för första gången, ätit de första jordgubbarna, och gått i solen i flera timmar. Solen börjar långsamt gå ned och man ligger i gräset och känner doften av solbränd hud som känns smutsig men ändå så frisk. Fötterna börjar bli kalla. Man är lycklig. Men så inser man att det är söndagkväll och en helt vanlig helg och att man går i skolan som vanligt imorgon. Denna besvikelse, denna tyngd i bröstet, denna känsla av att det är hela två veckor kvar tills sommarlovet börjar.

Men i sommar ska jag vara ledig, jag ska unna mig det. Jag klarar mig. Jag ska resa, jag ska flytta och jag ska njuta. Och när vi sitter fem stycken i en minibuss påväg genom europa och solen steker på armarna genom fönsterrutan, när autobahns vindar blåser i mitt hår och när vi vinglar genom natten på en halvtaskig landsväg mellan byarna i ungern, då är skolan långt borta...