jeandrea

En minibuss utan AC har med nöd och näppe tagit oss helskinnade genom europa. Med vi tog oss fram, och tillbaka, trots att den nästan blev mosad i ett garage i berlin, tog oss över ett berg i en förort till Miskolc, nästan fick soppatorsk när vi just fick syn på en Shellmack i Lübben, och sist men INTE minst när torkarbladen gick sönder i Malmö mitt i natten, i spöregn.

Vi plankade på en tunnelbana i Berlin och hittade billig mat mitt i city och vi fotade 3000 foton i Prag när vi konstaterade att stan var ganska trist så vi sjöng oss vidare på påhittad tyska genom Tjeckien och in i Wien för att kyssa Daniel(då hade vi bockat av en huvudstad till) och genom ungern raka vägen fram till Cserepfalu där vi blev välkomnade med palinka och vin. Sedan körde jag rattfull 200 meter fram till stugan i byn där vi gick och la oss. Dagen efter gick vi till vinkällaren och drack oss fulla i 40 graders värme när vi strax därpå skulle upp och promenera 6 timmar i bergen. Vi drack ur en källa efter havla vägen, aldrig har vatten smakat så bra. Så shoppade vi i Eger, jag hittade för små converse, åt langos på Tesco som ibland smakade bra, åkte på zoo, badade, blev bjudna på fantastisk mat hela tiden, sov en natt i Budapest där jag och Daniel konstaterade att Budapest är så som man förställer sig att Paris ska vara fast inte är, hade toalettpapperfest i stugan och vaknade av kyrkklockorna varje dag.

Tänk att livet kan vara så enkelt att de största problemen handlar om vem som ska köpa bröd eller vem som ska köra eller att godiset är slut, att vi blir bjudna på så mycket mat att majskolvarna i kylen måste grillas och ätas i all hast för att inte bli för gamla.  

Jag kommer sakna doften av grisar och ungersk mat och vin och ljudet av kyrkklockor, hundar som skäller, höns som kacklar och farbröder som hälsar "jonapot" och lyfter på hatten när byns enda turister går förbi. Och så givetvis, doften när man vevar ner en ruta och låter storstaden blåsa igenom håret och man tänker "här vill jag bo".