jeandrea

Det doftar nybakta rågbullar och hemlagat husmanskost. I tvättstugan står en tvättkorg och väntar på kläderna som tvättas runt i maskinen. Jag hör Aktuellts signaturmelodi ifrån vardagsrummet. Jag går till vardagsrummet och möter en ensam kaffekopp på tv-bordet som har vält ut över ett färsk exemplar av DN. Kaosartat med strukturerat, koppen har liksom vält precis som den alltid brukar göra, efter en utritad modell. Nyheterna dånar i vardagsrummet, är någon döv? Jag tror jag just blev det. Jag läser en lapp som ligger slängd på golvet, den måste ha blåst ner från bordet av vinden från fönstret som är öppet på glänt sommar som vinter. "Älskling, glöm inte att köpa mjölk och tvättmedel på vägen hem. Titta i skafferiet om det är något annat du behöver köpa! Puss." Jag går till skafferiet och när jag öppnar skåpet väller det ut dofter av alla möjliga slag. Det goftar nästan nybakta vaniljbullar, sånadär med socker på. I skafferiet ligger det en halvuppäten chokladkaka, 70 procentig, den är försluten med en klämma från ikea. Jag smakar en bit, känner ingen smak, tar lite till, känner ingenting. Jag spottar ut den kakaobruna smeten på golvet och springer ut i hallen där jag ser hur mina skor står på dörrmattan och väntar på mig. De ser nästan overkliga ut, mina skor. De försvinner längre och längre bort från mig, jag kan knappt se dem längre. Jag springer allt vad jag har men jag kommer ingenstans, förgäves sliter jag mina händer efter mina skor. Tillslut lyckas jag få tag i ett skosnöre och sliter tag i den ena skon, öppnar ytterdörren och rusar ut på gården och inser just att jag har hälsat på hos mig själv om 20 år...