jeandrea

Första dagen i skolan har passerat(om man inte räknar med aktiviteterna ikväll) och det har varit många positiva intryck hittills. Folket på KSM verkar vara supertrevliga med blandade åldrar och personligheter och kursintroduktionen kommer imorgon. Det visar sig att KSM varken har några tentor eller fula overaller och alla lokaler är jättefräscha. I två veckor framöver kommer det vara kvällsaktiviteter, som involverar alkohol, varje dag. Ikväll ska vi på förfest i ett studentboende och därefter är det studentfest på otten. På onsdag är det maskerad som jag tyvärr(?) missar pga av jobb.
Jag och Amanda träffade även ANNA R som ska plugga till lärare och pratade gamla minnen över en lunch på Golden bankok, mkt angenämnt!
Snart dyker Amanda upp så jag måste nog försöka hitta något att ha på mig ikväll...

Imorn börjar jag min första dag på universitetet och jag måste säga att känslorna är mycket blandade. Hur kommer folket att vara? Hur är kursen upplagd? Är det bara supa, supa, supa som gäller?
Imorn och i veckorna framöver får vi veta svaret.

Idag är det sista anmälningsdagen till högskoleprovet så min pappa fick för sig att jag skulle anmäla mig. Jag har själv funderat på att anmäla mig men insett att jag kommer få alldeles för låga poäng som definitivt inte överstiger mina gymnasiebetyg. Men när pappa får en idè måste man haka på så den 5:e april kommer jag skriva högskoleprovet och ha panik över mitt låga resultat som alla självklart kommer  fråga om.

Eftersom jag länge har haft panik över min framtid gick jag idag till infoteket för att tala med en stuidevägledare. Jag berättade min situation, mina drömmar och min vägran att flytta härifrån för att plugga och han med sin dömmande blick och smala läsglasögon frågade:
"Varför kan du inte tänka dig att flytta, har du familj eller?"
"Nej, men jag har en pojkvän och vi ska snart flytta ihop vilket gör att jag inte vill flytta utan pluggar hellre i Norrköping/Linköping."
"Hmmm..." sa gubben och lyfte upp glasögonen från nästippen.
Den här situationen är så bekant eftersom alla hela tiden pratar om att man ska följa sitt hjärta och bli det man vill, dvs flytta. Men om personen i fråga som gör detta utalande skulle älska sin pojkvän/flickvän så djupt som jag älskar Daniel så skulle de snart förstå att livet inte bara handlar om pengar och framgång. Daniel är min framtid, han är min vägledare och jag skulle aldrig ge upp honom för en utbildning som jag kanske inte ens vill gå. Och när det gäller att följa sitt hjärta så är det fullkomligen det jag gör när jag stannar här.

Mitt besök på infoteket gav därmed inte mycket och jag är lika förvirrad över vad jag ska göra i höst. Jag har en månad på mig att bestämma vad jag vill göra resten av mitt liv, vilket press! Jag väger fördelar mot nackdelar hela tiden, sover dåligt och önskar att någon kunde göra valet åt mig istället. Men jag tror nog det lutar åt en utbildning trots allt, en utbildning där jag får göra det jag älskar, där jag följer mitt hjärta och där jag kommer "bli något"* som betyder något för mig.

*Ganska rolig att folk pratar om ordet "bli något" i bemärkelse att man blir något genom det yrke man väljer. Det är som att säga att poliser är på ett sätt, läkare på ett annat osv. Har människorna ingen fritid eller hobby som på ett tydligare sätt visar vem man verkligen är?

Idag skrev jag mitt sista prov på en VÄLDIGT lång tid. Det känns bra, men också väldigt konstigt. Idag är det första dagen på 3 år jag har kommit hem, slagit mig ner vid datorn och känt att jag inte har något jag måste göra, det är på nått sätt en slags tomhet fast en positiv sådan. Jag känner mig inte normal när jag hela tiden försöker hitta olika sysselsättingar att göra, det måste ju finnas nån typ av skolarbete som skall göras, det har det ju alltid funnits? Men nej, det gör verkligen inte det och jag behöver inte längre ha dåligt samvete för jag skjuter upp ett arbete eller en inlämning, den känslan är över.

Imorn klockan 9.30 ställer sig alla treor på skolgården, lyssnar på rektorns tal och tar på våra vita mössor som inleder den studentvecka, jag förhoppningsvis tror kommer bli något av det roligaste och onyktraste i mitt liv. Jag vill, jag vill verkligen ta studenten nu, det är mkt jag inte kommer att sakna, men mkt jag kommer att sakna med tanke på den trygghet skolan ändå ger.

Har fixat det mesta inför bal och student nu, men jag känner mig ändå stressad, stressad inför den jobbrelaterade värld vi slängs ut och lämnas för den 7:e juni. Men nu är det på tiden att man får klara sig själv, och det är jag väl så gott som redo för.

Igår lade jag mig alldeles för sent, nämligen 02.00 och eftersom det har vart lov i 2,5 veckor och jag har vänt på dygnet, så var jag ju givetvis inte trött 02.00. Det finns nog inget värre än att ligga och stirra upp i taket och säga till sig själv "Somna, somna, somna, somna", eftekten blir oftast bara att man blir ännu piggare. Jag tror klockan hann bli 05.00 innan jag verkligen somnade, och när klockan ringde 07.30 kändes det nästan som jag bara hade hunnit lägga ner huvudet.
Tröttheten sitter nog i hela dagen, och det värsta av allt är att jag inte kommer att få sova ut inatt heller, eftersom amitiösa jag inte har skrivit klart mitt samhällsarbete.

Ännu ett lov är över och nu är det bara ett halvår kvar tills studenten, jag ska försöka att inte klaga över min trötthet, för sedan kan jag sova hur mkt jag vill. Åh, jag kan inte ens nämna ordet "sova" för det gör mig väldigt ledsen. Ska kila iväg snart och se om jag kan få en blund, eller två på bussen.